LOTTERIVINSTEN.) Berättelse af . FANNY LEWALD. På hvarje ord kunde jag märka spåren af lögn och förtal; det var Wendlands hustru upp i dagen och hon hade sagt det som hon inför vår Herro aldrig kunde svara för. Jag ekref åter för att han skulle få veta sanningen, icke en, utan flsra gånger, men intet svar följde. Det hade nu lidit långt fram på sommaren, men allt detta gick mig aldrig ur tan karna och jag gjorde mig till slut ett ären de in till staden, för att få tala med enkan Meyer. Den gamle Meyer hade redan för länge: sedan dött, hon var också gammal och sjuk: lig, men kunde dock inte sluta upp med handeln, utan hjelpte till så godt bon kunde i boden hos dottern. Jag talade med henne om Wenålands och hon sade mig alldeles detsamma som hon sagt mor, Om aftonen då jag gick hem var jag så försänkti mina sorgliga tankar, att jag tog miste om vägen; jag märkte det likväl snart, men som jag icke ville uppebålla mig, tog jag genvägen öfver skogen. Wendlands åkrar ligga straxt på andra sidan, när man kommer ut ur skogen; de buro hvete, som ännu icke var skuret Pi en gång jast som jag går, står den gamle Wendland straxt framför mg, På ömse si dor hade jag den höga säden som stängde mig ione, och på det jag ej skulle undkom) Se A. B nir 1i—19.