Till Redaktionen af Aftonbladet. Med anledning af hvad i Aftonbladet för åen 15 dennes blifvit anmärkt rörande dröjsmål och oordningar vid utlemnandet af de för redaktionens räkning förskrifna tidningar, anhålles få fästa uppmärksamheten derå att det öfverklagade förhållandet har sin grund i det från stadgad ordning atvikande sätt, hvarpå dessa tidningar skolat vederbörande tillhandahållas. Enligt gällande föreskrifter skola tidningar, som genom Stockholms postkontor re. qvirerats, också genom samma postkontor till vederbörande utdelas, hvarigenom ensamt bladens riktiga utdelning kan, som sig bör, betryggas. För att tidningarna måtte några minuter förr komma red. tillhanda, hade emellertid af ett red:s ombud blifvit frmställd begäran derom att, undantagsvis, A. B:s tidningar finge direkt från jernvägskupen afhemtas; en begäran, hvilken äfven tidningsexpeditionen ansett sig kunna tillmötesgå, utan att likväl dervid fördölja de olägenheter, som sannolikt blefve följden af en sådan anordning. Dessa olägenheter hafva också icke ute blifvit, helst vederbörande utländska gränspostanstalter icke fullständigt iakttagit den inpackning i särskilda paket af ifrågavarande tidningar, som för ett dylikt försändningssätt var nödvändig och om hvilken de för den skull blifvit anmodade. Sedan red. numera funnit sin fördel vid att i vanlig, stadgad ordning från postkentoret bekomma sina tidningar, finnes fngen anledning befara att — så snart de föregående föreskrifterna blifvit kontramanderade — samma tidningar skola regelbundet komma red. tillhanda. Slutligen bör icke lemnas oanmärkt att, då af red:s ombud uttalats missnöje med idningsförsändningen, samma ombud blifvit af undertecknad föreståndare för Stockholms postkontors tidningsexpedition uppmanad att anmäla ärendet hos generalpoststyrelsen och således, å ort som vederbort, söka rättelse i det öfverklagade förhållandet; hvilket emelkertid icke gkett innan i åberopade tidningsnummer klagades öfver postverkets sätt att uppfylla sina förbindelser, som ansetts vitna om en oskicklighet och bristande an: ordningsförmåga, hvilken verket af aktning för sig sjelf och för den allmänhet, hvars betjenande är dess ändamål, borde söka, om det står i dess förmåga, att så snart gom möjligt afhjelpa; uttryck, hvilka, efter inhemtande af hvad här ofvan blifvit an fördt, red:n antagligen icke finner fullt lämpliga. Alfred Petersson.