LITTERATUR-TIDNING. Ennehåll: Thorild i ny belysning II. — Norsk litteratur. Bokhandelenyheter. — Litteraturoch konstnotiser. Thorild i ny belysning. Svenska vitterhetens häfder efter Gustaf 1IT:s död af Gust. Ljunggren. Första delen. Inledning. Kellgren. Leopold. Thorild. Till och med 1792. (Lund 1873. C.W. K. Glee. reps förlag.) Svenska akademiens handlingar; 48:de delen. Om len estetiska betydelsen af Thorilds strid emot Kellgren och Leopold. Afhandling af Bernh. von Beskow. (Stockholm 1873. P. A. Norstedt Söner.) För några dagar sedsus framhböllo vi, som läsaren torde påminna sig, prof. Ljunggrens intressanta belysning af Atterboms sätt ati med eller utan atrigt uppgöra -ett slags Thorilds-myt, rör. sedermera nästan antagit karakteren al en trosartikel, Innaxz vi öf vergå till äer frågar: hvilken är Thorilds plats inom litteratarkistörien, och hvad är betydelsm af hana ryktbara Kritik öfver kritikez eller i allmänhet taget af hang strid med Kelgren? — ett spörsmål Boa, enligt hvad vi redan antydt, blifvit med g?oska mycken öfverenstämmelse besvaradt al Ljunggren och Beskow, men i temligen skarp motsättning till föregkende litteratar historikers sätt att sa saken — desstörinRan må det vara oss tillåtet att framlägga ett och annat ur hittills obegagnade källor, småsaker, men dock drag som kunna vara at ett visst värde för kännedom om ThoTilds persenliga omständigheter. I k. biblioteket i Stockbolm förefinnes en för ett par tiotal af år sedan på ena auktion inköpt liten anteckningsbok med ett enRelskt motto, förd af Thorild enligt allt hvad man kan finna under hans myatieka vistelse i England (1788-90), åå han ärna de reformera först detta land och I sammanhang dermed äfven den öfriga verlden, men fann sina förhoppningar om ett tacksamt operationsfäölt fullständigt besvikna, Det är blott ett antal af femton blad, hvilka icke ens äro fullskrifna, och anteckningarne äro vanligen så kort utkastade, att orden knappt förslå att Återge tanken, men denna dagboksföreteelse kan dock vara värd att ihögkommas. I dessa afbrutna reflexioner, adresser, momoranda o. 8. v. möter oss Thomas Thorild så att säga lifa lefvande. Vi ae huru ban spekulerade med Spinoza, hora jnrisprudensen lekte i hans hjerna1l), allt nader det han icks glömde bort det gentlemannaskick och den gentlemannadrägt, som voro någonting för honom ganska maktpäliggande. På en sida i annotationsboken har han sålunda tecknat sig till minnes inköpet af speglar, finkam ;puder, knappnålar, skoborste, blanksmörja, hvitt silke och po: mada — på en annan utbrister ban storstötligt: Mens, hominis demon! eller gör ut1) Kort före afresan till England hade han, som kändt är, ämnat i JOpgala förvärfva sig titeln jurisdoktor, men blef improberad. Den förberedande filosofiska examen, hvari ingen juridik ingår, kallade han en liten högtid af vett. men då juris-candidat examen kom, och Thorild, oaktadt han förbehållit sig, att den borde vara i doktorala och stora äm nen, tillfrågades om datum på äldsta skjutsoråningen, hvad landsväg, mutsedel, utmål, gapstock vore, log han och sade efter examen till prof. Flygare, att det var illa examine : radt, samt att för andra examen, som skulle bli tre dagar derefter, borde prof:n draga owmkring sig en cirkel af de mera stora och egentligen doktorala kunskaperna Professorn blef ond. Thorild frågade om han var rädd för det stora. Då han svarade Nej! fortsatte Thorild: Väl, då föraktar jag en titel utan ära, ett namn, som jag hvarken kan göra mig heder uf eller uppfylla. Jag kan få det på. femton ställen i Europa värdigare.Detta! var slutet på hans vistelse i Upsala, j