Dm denna dekirin skall finna någon sö: deles varm föraspråkare i den nye medlen som har intagit justitiariuz Moidable tat i konungens råd, torde vara tvitvela Staterädet Jens Holmboe, som är fodå ä 1821 och således ännu en man i sina bäst är, har i en följd af år, sedan 1258, vari tjensteman i Finmarken; först såsom by foged i Hammerfest Sch derefter såsor amtman i det nämpåa år nyupprättade fin markens amt, hvilket han har repfesentera på stortinget åren 1859—60, i3862—63 sam 1868—69. Såsom stertingsreprezsentant må ste han i början närmast räknas till fram stegspartiet, 13il hvilket han anslöt six flere vigtiga frågor, så t. ex. genom att rö sta för statsrådens tillträde till stortinget införav.de af jurydomstolar samt årliga stor ting, På det sista storting, han bivistade närmade han sig likväl mer till högern, atar svt han dock kande räknas till dennas men ntpräglade medlemmar. I sin administra tiva embetsställning skall han vara er föj distriktets trefnad varmt lifvad man, ox också hans besynnerliga idder om nödvän digheten af en konstlad upphjelpning af den morska nationaliteten i dessa trakter och de mått och steg hap närför har genomdrifvit, ofta ha föranledt skarp kritik. Så väl här som vid andra tillfällen bar han gjort intrycket att Var? en man med en temligen befallande karaker mot dem, som icke stå ijemnbredd mer, eller öfver honom; och det bidrag, han 1 detta afseende år 1870 i en broschyr, för. anledd af en rent lokal tvistefråga med den i Hammerfest utkommande Finimarkspo: sten-, sjelf gaf till sin karakteristik, inn håller högst egna prof på en lössläppt häftighets utbrott och en ötverraskande hböjelss för öfverdrifter. Det bör dock tilläggas, att detta under hans stortingsverksambet icke framträddo, och att ham tvärtom bland sina kollegor i tinget i det hela taget personligen var väl ansvifven, Det har också nu af datidnisgar, som stå regeringen nära, blifvit antydt, att orsaken till Holmboes inkallande till statsrådsboräset till väsentlig del är att söka i det personliga bekantskapsförhållande med konungen, hvari han fick tillfälle att inträda, under dennes fnmarksresa i fjol somras, en förklaring, som låter ganska rimlig. Den nye meålemmen af regeringen skall, såsom det berätt s, icke tillträds sin plats förr än i sommar — således efter den förestående stortingssessionent nmlat. Justitiedeparmsentot, till hvars chef han är desigmerad, skall under tiden ledas af en högre tjensteman, statssekreteraren Aall, som i sistl. höst efter Stangs utnämning till statsminister konstituerades till statsråd, utan att han dock skall vara villig att definitivt inträda i regeringen, Så vida man i hvad som passerat vill se någonting annat än det afgängra statsrådets önskan att återvända till en verksamhetskrets, mod hvilken han af gammalt är förtrogen, och för hvilken han enligt allas vitnesbörd just skall vara särskildt skapad, måste det närmast vara att söka i de förhällanden, som stö i samband med regeringens politik i atats TÅdssaken, Åtminstone har på den senaste tiden den meningen börjat göra sig gällande, attlikasom regeringen redan har frångått väsentliga delar af sin oönifattande plan till en omstöpning af författningen, torde hon än ytterligare vara villig att helt och håölJet låta denna falla och redan år 1874 sanktionsra ett af stortinget fattadt beslut om statsrådens tillträde till stortinget, utan att först afbida utgången af de garanterande förslagen om upplösningsrätt m. m. Är denna tolkning riktig, så skall en sådan förändring i ministerens författningspolitik naturligtvis vara förknippad med färre svårigheter och obehag, om den regeringsmedlem, med hvars camn den första tillkomsten af hela orstöpvpingsläran officielt är förbunden, icke mer har plats i rådet.