stein har såsom en samvetsgrann stadens tijensteman icke kunnat föreslå murens ombyggnad annorlunda, än han gjort; ty en öfvernaturlig skicklighet skulle i sanning den ingeniör ega, som skulle kunna verk: ställa rifning och ombyggnad af denna mur utan att förorsaka mycket stora skador ä de bakom liggande husen, och mer än rimligt oegennyttiga vore väl de husegare, som ej fördrade ersättningar för dem, genom andras vållande, tillskyndade skador. Låt vara att grunden till en del af dessa hus redan nu behöfver ombyggas; man lärer likväl svårligen kunna ålägga husegarne att ofördröjligen företaga sådana arbeten, förr än de sjelfva finna sig af egen fördel dertill manade. Att chefen för stadens vattenbyggnadsarbaten under så beskaffade omständigheter föreslår den utväg för ett arbetes verkställande, som antagligen kommer minsta skada åstad, är ju berömvärdt? Med insändaren instämmer jag gerna uti den önskan, att Helgeandsholmens norra strand snart måtte regleras, raen om dermed anstår, intilldess frågan om holmens ordnande blifvit afgjord, så uppkommer derigenom åtminstone icke någon förändring i nuvarande förhöllanden. Den åsigten deremot att Norrström genom den meranämnde kajbyggnaden skulle förfelas, oaktadt att flere ojemnheter, missprydande trappor och afsatser undanrödjas, kan jag ej dela. Det är visserligen en smaktråga, om hvilken icke bör disputeras, men nog förefaller denna åsigt bero på en högst egen smak. Stockholm den 12 Jan. 1874. 4. M. Lindgren. st ag MR RAT Re