MS Strödda underrättelser. Land: och folkbeskrifning. Aschantierne. Då engelsmännen nu gom bäst bekriga denna afrikanska folkstam. torde några uppgifter om densammas sociala institutioner vara af intresse. Corphill Ma gazine har derom följande att förtälja: Aschantiernes samhällsinrättningar bära stor likhet med dem, som finnas i andra delar af Afrika. Slafveriet intager sålunda hos dem en framstående plats. Menniskor göras der till slaf: var på många sätt. Krigsfångar bli, i fall de icke aflifvas, slafvar. Dåligt uppförande och skuld äro ymnigt flödande källor tillslafveri. Men de, som bli slafvar af dessa orsaker, äro det endast till en tid. En person kan förbättra sitt uppförande och betala sin skuld, och då är han icke längreslaf. Menhos aschantiserne råder ett system att SEEN friheten. För penningar eller tt förskott i handelsvaror kan en man pantför rd sin hustru och sina barn eller sig sjelf. Och dessa panter äro i sjelfva verket slafvar, till dess de åter inlösas. Det största antalet slafvar har dock blifvit fördt från det inre landet, af slafhandlare, hvilka till större delen äro grrhanelaner. De anskaffas i första hand på Fr vanliga sättet. Stam bekrigar stam, och fängarne et till slafhandlarne; eller också så slafhandlarne krig för egen räkning endast a allenast för att få slafvar. I Aschanti, der det är godt om guld, der sjelfva gatorna i Kunassi sägas vara inmängdå med denna dyrbara Har Liten det god afsättning på slafvar. Det har blitvit ett mod hos stammens högmögende bn hålla en mängd slatvar, så att det ej är ovanMn att en enda person eger mer än ett tusen. E en slafveriet hos dem är ej så förnedrande som 103 mer civiliserade folk. Stundom är det blott ae och till största delen betraktas slafliga tila ast såsom vasaller, hvilka vid högtidåa den ujgöra sina herrarg suite, och n vilka 1 dem i krig. I inga händelser innebar slafveriot i Afrika — d. v. 3. bland afrikanarno ka sådan vanärg söm I andra delar af verlden. Er aden mellan herren och sklefven är ej så ss0r, Naturligtvis finnas afrikanske slafegare, som äro grymme; men exemplen äro få, gewder de finnas, lägger samma vidskepliga fruktan för trolldom, som håller konungarne i schack, äfven band på grymheten. Månggifte är en annan samhällsinstitation hos aschantierne, I samma mån en person stiger på den aschantiska samhällsskalan, i samma mån förökas antalet af hans hustrur. Hvilket svalg. som skiljer den lägste från den högste, kan man finna deraf, att då en alaf får ha en hustru, kan konungen ega 3333. Detta antal tillåter landets sed honom icke att ötverskrida. Denna begränsning, huru ringa den är, är likväl en ONDE af bruket hos några andra stammar. Hos akolelostammen t. ex., det folk, som Livingstone har lärt oss känna, måste hvarje qvinna. antingen hon är ift eller ogift, vara chefens hustru, ifall han så vill ; och när Sebituanes dotter efterträdde sin far såsom stammens högsta personlighet, gjorde hon helt naturligt den slutsatsen, att hon var berättigad att göra anspråk på hvarje mansperson såsom sin man. De svårigheter, som uppstodo genom detta anspråk, nödgade henne slutligen att afstå chofskapet till sin bror. Då oy är allmänt, är den qvinliga befolkningen i schanti den manliga öfverlägsen i antal; och efterfrågan efter qvinnor i detta ende konungarike har med. fört stora olyckor vida omkring. Stam inlåter sig i krig med stam, och segrarne bortföra qvinnorna och flickorna för Aschantimarknaden. Jag har i en annan trakt af Afrika sett hela distrikt Tfolktomma till följd at de krig, som slafhandlane anstifta, endast för att få qvinnor för slafhandela i det inre landet. De föreskrifter, som gälla i afsennde på konungens af Aschanti hu strur, äro lika stränga som de, hvilka gälla om sultanens af Turkiet hustrur. . Likasom konun gen af Dahami är Aschanti-monarken i viss mening en helig person, och denna helighet omfattar de qvinnor, som äro förenade i äktenskap med honom. Det finnes en seralj i Kumassi lika väl som i Konstantinopel. En särskild lokal är förbehållen konungens hustrur. hvilka äro strängt afskilda från den öfriga befolkningen. Någon gång tillåtas de besöka andra delar af staden; men vid sådana tillfällen uppmanas folket att hålla sig på afstånd, ty att se på konungens hu