coribaadlanda och hökare ofta måste lagsöksa honom för att få ut sina fordringar. Det anses gannolikt, att hans plundringar af all männa medel datera sig från detta nederlag. Tweed lemnade från denna stund så mycket mindre rum för några samvetsskrupler, som han betraktade sig såsom ett offer för po litiska intriger. Han svor sine motstån dare hämnd och utförde den med kall ber räkning och en undransvärd djerfhet, hvilken skulle ha varit värdig en bättre sak. Är 1862 valdes han till aesisterande gatukommissarie och skall då hafva gjort början med att hänsynslöst använda stadens penningar till sin egen fördel. Han började från denna tid att uppträda sågom ledande persoslighet inom Tammanyringen och Jade här i dagen en stor politisk organisationeförmåga. Reste sig någon medtäflare mot honom, så slog han honom till jorden, om han var mäktig nog dertill; var han det icke, gaf han honom ett embete och gjorde bonom derigenom till sin bundsförvandt. År 1867 invaldes Twsed med stor pluralitet i Newyorks senat och förstod här att besegra hvarje motetänd. Ett försök att störta Tweed år 1870 Slutade med, att hans makt blef starkare än någonsin och alla hans medtäflare sökte fred med honom, Tammanyringens makt blef ständigt större, och ett oerhördt plundringssystem orgauigerades. En räkning på staden t. ex. som lydde på 50,000 dollars, höjdes till 300,000, och skilnaden delades mellan Tweed och leverantörerne. Hans fall bereddes slutligen genom en f. d sheriff, James OBrien, som icke kunde få en falsk fordran på 200.000 dollars erkänd, oaktadt Tweed uttalade sig för dess giltighet. Denne OBrien stod i förbindelse med en under ordnad tjensteman, som han sjelf akaffat aaställning vid kontrollbyrån, och skaffade sig genom denne bevis, gom afslöjade de oerhörda underslefven. Tweed ville icke taga till flykten utan trodde sig på grund afsin gtora förmögenhet kunna utgå segerrik ur processen. Jemte honom hafva också några underordnade deltagare i försnillningen blifvit dömde. ed de NR TR rt