vigt såsom medelpunkter för kringliggande landsbygd. I dessa trakter äro vägarne ofta goda och man finner intet öfrigt att önska; men om man begifver sig något längre in i landet, upphör småningom deu ena beqvämligheten efter den andra. Utmed de vägar, der någon regelbunden trafik eger rum finner man här och der små värdsbus, handelsplatser, postkontor och i mångar riktningar äfven telegrafstationer. De flesta trakter i det inre äro dock allt för glest befolkade, för att man skulle kunna vänta något dylikt. Vägarne förlora sig ofta spärlöst i skogarne, den resande måste sjelt sörja för både bostad och föda; floderna sakna ofta broar och måsto öfvervadas på särskilt ut märkta grunda ställen; der vägen går öfver enskildes egor, som äro inhägnade, brukas nästan aldrig grindar, utan gärdesgården går tvärs öfver vägen, och den, som vill fram, har derför besväret att stiga af sin häst, nedtaga en del af inhägnaden och sedermera åter upplägga densamma. Om man besinnar Australiens storlek, att det icke är ett land utan en verldsdel, så kan man ingalunda förundra sig öfver, att vidsträckta delar deraf ännu ej hunnit längre; man må snarare undra, att en så betydlig del redan hunnit blifva delaktig af den civiliserade verldens alla fördelar och att de ovfriga delarne för hvarje år göra så hastiga framsteg. R. L.