Rättegångsoch polissaker. Testamentstvisten mellan aflidne bleckslagare mästaren O. J. Norelius arfvingar å ena sida och å andra sidan evangeliska fosterlandsstiftel sen m. fl. andra religiösa föreningar och inrätt ningar, till hvilka senare, som bekant, den af lidhe genom testamentariskt förordnande, upp rättadt under hans sista lefnadsdagar, öfverlem nat det hufvudsakliga af sin efterlemnade egen dom, afgjordes i måndags vid Sundsvalls rådhus rätt. Sedan kärandeombudet, hofrättsnotarien J F. Lang6en, vid förra rättegångstihfället fåt godkänd sin jäfsanmärkning emot ett af de tvi vitnen, som underskrifvit testamentet, jäfvadt förklarade rådbusrätten sagde testamente uta all kraft och verkan, enär ej blott det icke kun nat styrkas att Norelius vid testamentets under skrifvande varit vid sina sinnens fulla bruk, uta fast hellre motsatsen framgått af hvad unde rättegången förekommit. 1 anseende till målet beskaffenhet blefvo emellertid rättegångskostne derna parterna emellan qvittade. (NORBL. KORR.) — Allvarlig näpst. Borås den 31 dec. Unde förliden sommar företog sig löjtnant von Kocl å Påtorp att för vinnande af tid resa läng Borås jernväg å själtva banan emellan ett pa vägöfvergångar. Efter angifvelse aftrafikchefer åtalades han härför vid Wedens häradsrätt, son i lördags dömde löjtnant von Koch till 6 måna ders straffarbete. äradsrätten ansåg uppenbart att om något tåg eller lösvagn, som stundon nedsläppes för lastning, hade ankommit unde; det löjtnant v. K. med schäs och häst befann sig å banan, som å ifrågavaran le ställe är sluttande och löper på en hög bank, så hade lätteligen er stor olycka kunnat uppkomma och tillämpade derföre 16 kap. 113 strafflagen, hvari det min sta straffet är det ofvan upptagna. Utslaget är emellertid öfverklagadt. — Oloflig skogsafverkning. Friherre C. G. v. Paijkull har, för det han i egenskap af arrendator utaf Upsala akademi tillhöriga hemmanet Brunnby derstädes, olofligen afverkat och sig till nytta användt ekoch aspträd till ett sammanräknadt värde af mellan 70 och 80 rår, blifvit dömd att derför böta 75 rdr till kronan, ersätta akademien för virket med ofvannämnda belopp och till akademiens skogsförvaltare i ersättning för hafda omkostnader utgifva 150 rdr. (Dp. 3.) — Mordbrandsanläggning. Från Nyköping skrifves: Mjölnaren J. E. Andersson vid Qvarn stugan, Lids socken. varseblef den 18 dennes vid pass kl. half 8 på aftonen, att eld blifvit anlagd vid der varande qvarn, hvilken jemte dithörande såg af honom innehades på arrende Han hade ungefär en half timme förut stängt qvarhen och gått till sitt närbelägna hem, hvarifrån han nu varseblef eldskenet i qvarnrännan. Han tillkallade sina drängar och gick med dem ned till qvarnen, då man: fann eld brinna utvändigt i qvarpvhusets nordvestra hörn, Sedån elden skyndsamt blifvit släckt, tillvaratogos de delar af de anlagda brandämnena, som funnos i behåll och hvilka utgjordes af en till hälften förbränd mindre väst med deri inlagda fyra klyfvor torrved. Derefter följde man och mätte de i den nyss fellna snön befintliga fotspåren, hvilka ledde gehom skog och mark i åtskilliga onödiga krökningar till lägenheten Gölmossen, hvarest man påträffade vid 10-tiden på aftonen lägenhetens egare Anders Gustaf Olsson, som då nyss var hemkommen. Dennes våta stöflor passade till de i snön funna fotmärkena. Olssons hustru befanns hafva en klädning af samma slags tyg, hvaraf den fanna västen var förfärdigad, hvarjemte också hustrun intygade, att västen tillörde makaärnes yngste son, som visserligen bodde i en annan socken, men hvars kläder förvarats hemma. Misstankarne för mordbranden fäste sig sålunda vid mannen Olsson, som nu också erkänt, att han anlagt. dehsamma i afsigt att få bort qvarnen, hvilken vore hinderlig för odlingen af ett till, Gölmossen hörande ängskärr. Olsson har nu blifvit till celfängelset införpassad för att der undergå närmare ransakning.