— vi försäkra det äfven på den utländska j marknaden, der man nu med en hittills okänd ifver uppsöker allt, som kan ställa Europa i bredd med Orientens så högt beundrade textilindustri? Eller skola vi nödvändigt vänta till företagsamma tyskar ha uppsnappat motiven och rakt förbi vår näsa och till vår nesa föra dem ut i utlandets handel? Och det dröjer ej länget , Så mycket om vår textila industri. -Vi öfvergå till vär jernindustri. Jag mins, att jag en gång på en osteria i Rom hört ön fransman utbrista: Så förträffliga kvr och så dålig ostl Vi gunna säga: Så för träffligt jern — och sådan brist på konst närligt förarbetadt jera! Ty detär faktiskt, li att på samma gång Sverige på ett år pro j ducerar mera än 7,000,000 centner råjern ! foskränker sig den egendomligt svenska si-j! dan af vär jernkonstindusti till — några Baxar, pennknitfvar och dylikt från Eskilstuaa med olyckliga prospekt af Gripsholm och Ulriksdal! Men välan lätom oss ta fasta på dessa pennknifvar med deras inlagda förgyllning — ej för hvad de äro, utan för hvad de kunde varv, eller rättare för hvad denna Eskilstunaindustri kunde få att betyda, om den bedrefves rätt. i Denna lilla Eskilstunaindustri vill ochi menar Btminstone något godt — den villi skänka hvar och en resande i Mälartrakten! ett minne från denna trakt. Men jag försäkrar, att Eskilstunafabriken är alltför blygsam. Ty jag vågar påstå, att mången resande allra helst skulle helt enkelt vilja medtaga knifven 0. s. v. sksom ett minne om Eskilstunafabriken sjelf — blott och enkom derför, att den är en Eskilstunaknif och vitnar med sina inläggningar om en egendomlig teknik. Jag menar alltså ejatt man skall sätta ett prospekt af fabriken i Eskilstuna i stället för Gripsholm eller Uk riksdal, men jag menar, att man skulle få lika god afsättning, om man aflöste ett dåligt utfördt arkitektureller landskapsstycke med ett riktigt vackert och stilfullt ornament af svenskt ursprubg och passande för : knifvens form. Men hela den rika verld af ornament, som finnes nedlagd i vår svenskalmedeltids och bronsornamentik, tyckes varaj en dold verld, ett terra incognita för våra industriidkare i Eskilstuna, Skultuna oo. 8. v.j Väga en gäng försöket att offra några slantar på en ritning, gjord af en konstförståndig man, upptegande detta oändligt rika förråd af vackra medeltidsformer, som vi dels ha emotragit, dels sjelfva utvecklat — och det skall möähända betala sig på ewi öfverraskande sätt. Jag vet, att våra jernindustriidkare skola l med medömkan skratta åt mig, när jag säger, att de ej handla i sitt lands intresse, om de ej göra mera än de nu göra; i dåliga tider klaga de: Nu kunna vi inteti. vidare göra; i goda tider stoltsera de: Nu behöfva vi intet vidare göra, peka på siva fyllda kaasakistor och säga: dessa pengar komma vårt land till godo genom oss! Jag böjer mig för hvad vår jernindustri har gjort, ehuru Gud vet, att den enligt lagarne för industriens förbållande till råmaterielet har gjort mycket för litet; men jag ber dessa industriidkare betänka, att grytor och plogar och kanoner väl äre mycket, men icke allt; att hvarje materials värde ökas genom förädlandet och ger dem att betänka, hvad som kan göras — utom grytor och plogar och kanoner. Vi egaalls! intet af dessa jerzets ädlaste användnings metoder: etsning, damascering 0. 8. Vv., och! det begära vi ej, så länge ej dessa metoders utöfvande utgår från en tradition il folket eller fyller ett behof hos folket: men vi hafva ej ens sett, att vär moderna jernindustri tillegnat sig ett enda af de förträffliga motiv, hvilka äldre tider ha öfverlempat den såsom inhemska! Hvar finnas de att! tillgå? frågar man. Krona vi söka dem kring landet i alla gamla kyrkor och graf: var? Svaret är, att de finnas tillgängliga i natiozalmusei historiska afdelnipg — men det är sannt: man skall ba ögon för att kunna se dem, och det är tyvärr ej rätt många ännu, som ha ögon, Men för dem föreligger ockek er rikedom, som endast väntar på den industriens Aladdin, som vill lyfta skatten. Detsamma gäller I ärnu långt högre grad våra guldsmeder. De ha nu i en samlag massa slutit sig tillsammans för att försvara den råaste naturalism i formen, som finner sivt pregnanta uttryck i de vilda bordupp satserna med palmer och giraffer — då vi hatva en hel brongålders ornamentik att lefva utaf, då vi ha ännu i folket lefvande filgransarbeten, som de norska böndernas, Se hvad Christensen i Kjöbenhavn förmått göra af bronsornamenten i Oldnordisk Ma seum, samman med rena grundformer, 30 hvad Tostrup i Kristiania förmått göra af deara filigransarbeten, dessa sylgjer, som apterade till brocher säljas i rik mängd på verldsexpositionerna. Med undantag a: nå gra dylika brocher (måhända införskrifna från Kristiania) har jag intet sett i handeln hos oss — ett par olyckligt komponerade försök i en fantasistil, som man hade döpt till nordisk, men som lika gerna kunde varit kalmukisk eller tubgusisk attiörtiga. Gå till källan, hon flödar ymnigt nog! Det är endast sorgligt, att alla föreåraga Paris gruwliga, utslogna vatton för värt eget rena, sköna källvattep. Slutligen kommer träarbetet. Här möta 038 flera avårigheter än vid de föregående brancherna, för att skapa en större marknad för värt nationella arbete; vi ha redan påpekat, att Medeltidens bästa till vår tid bevarade träarkitektorfragment och oroa ment tillhöra ej Sverige, utan Norge; men vi ha äfven närmnt, atv det inter tvifvel Hi der, att ju den samma stil i arkitekturer öfven i de trärikare delarne af Sverige va: fit herrskande, I hvarje fallföreligger en rikedom af motiv, på hvilka en modern nordisk arkitektur kan uppbygga sin Ornamentik så väl som sin formbelacdling i det hela, ntan att hahöäfva frukta Att ai kunna till. —