REV ESR -DT0IIg6T BOYE on ———— Oaktadt förhållandet mellan de olika par tierna i Fravkrika ännu är lika spändt gom för ett par månader sedan, då underhand iingarna om Mae Msahons maktförlängning pågingo, har dock på senare tiden icke nå on egentlig konflikt, egt rum: i national. församlingen, och såväl inom som utom densamma tyckes man afvakta, att ett eller annat skall ske. Ryktst omtalar fortfarande, att oenizhet råder inom ministåren och väl till märkandes icke blott mellay de legitimistiska medlemmarne och de öfriga ministrar. ne, utan äfven mellan hertigarne de Broglie och Descazas, zom måste anses för de egentlige politiska ledarne. Den förre är nemligen både atgjordt klecikal och afgjordt legitimistisk och uppmuntrar de klerikales önskbingar och förhoppningar för att till återgäld erhalla deras bjelp vid sina egna planers genomförande. Descazez vill deremot icke gifva nig i presterskapets våld och för deras skuld störa det bestående förhållandet till svannstaterna; icke heller vill kan längre fortsätta sträfvandena för konurgadömets Rterupprättande, enär förmodligen ha strandat, utan vill han fisa sakerna sådana de verkligen äro. Hatlsöker derför att ästadkomma ett verkligtflörbund med venstra cantern angående en konservativ resublik, för att sålunda kand undvara lezitimisternes och napoleonistelnes hjelp. Mae Mahon skall Inta mest åt Descazes rida orh önskar göra sig qvitt berdadat af Boge; han motsatte sig derför vil ministå:ess ombildning förslaget att söral den utpräglade orleanisten Chabanud Lato till inrikesmiNnistar, likasom ban förut lägrade att göra hertigen af Anmale till hökste befälhafrare i Paris, och vid senazte pr ktatvämningen lyckades det iske heller BjÅlis att tränga igenom med sina många förlag, så att det blott blof relativt få, om hvilka erhet upp nåddes i regeringen. Likalztes skola både Mag Mshon och Descazs vala emot de officieila kandidatnurerna, hvilka Broglie tillräder regeringen npptaga. De napoleonistiska tidningarua hafva redan frasabillit, att mn icke kunde vänta nägot gynssmware resul tat af valen med dea nya reaktionära vallagen, utan att man måste Biervända till kejsardömets systam, Haentjanr har, så2om vi förnt omnämnt, anmält en interpellation i denna riktning, och det påstås, att han dermed vill utlägga en fölla för ministåren och fråga hvarför den icka vil återvärda till sjelfva kejsardömet, enär cen dock — både genom lagan om muirernes utnämning och genom inskränkning af presens fribet m. m. — följer dess politiska system, ex fräsa som det icke blifver lätt att besvara. Utom denva interpellation föröuär äfven en anvan, för regeringen äfvenså Sbehaglig, och som hön derföre också har gl.rt sig all möda stt skjuta undan så länge ;om möj: ligt. Vi mena den af den vltraklsrikale och legitimistiske general än Temple framställda interpellationen om utnämnandet af såndebud vid italienska hofvet, Höfra centern vill belet. stt den skall undertryctar, emedan ministåren derigenom skulle befrias från att svara, men hela venstern röstade med legitimisterne för dess upptagande till behandling Jör att tvinga regeringen att uttala sig och för att få tillfälle att öppet tillbakavisa hvarje tanke på fisndtlighet mot Italien. Den 25 sistlidno December kl. 4 på efter middagen blef exmarskalk Bsezaine, shsom telegrafen redan meddelat, förd från Trisnon Sous Bois till jernvägsststionen VilleceuveSaint Georges, åer det ordinarie iltågst från Paris stannade för att föra honom med. Vid ankomsten till Marseille hade man, för att undvika alla slags demonstrationer, icke vidtagit några säkerhetsktgärder. Hvarken polis eller gendarmer voro tillstädes i itörre antal än vanligt. Endast tillträdet till perrounen höll: af-pärradt. Efter en kort vila och en lätt måltid på stationen fortsatte Bazaine sin väg till Antibes, dit han ankom den 26 kl. 5 e. m. En liten åogbätlåg der för hans räkving och förde fången på en timmes tid öfver till ön Sainte Marguerite. Bazaine biföljdes af sin äldste son, at sina båda peoöer och af sin. vän, öfverste ViJette. . Eskorten, som bevakade hönrom, var föga talrik, Hans ansigte visade intet spår af smärta eller sorg. Juldagen fgde på Elys6s Montmartre på Beulevard Rochechonard en storartad demonstration rum i form af ex utdelning af julgåfvor till de i franska hufvudstaden boends e!sassarno. Många radikale depu terade, bland dem Gambetta, Schoelcbher och Langlois, bivistade festen. Ett kolossalt jalträd, plontsradt i elsassisk jord, hade blifvit skicksdt från staden Than, och öfver 2000 barn från de förlorade pro vinserna fingo gkfvor. Skådespelaren Oo-! quelin deklamerade ett poem, som hade titeln YOpiion, och ett arbete med titeln Metz utdelades, Det republikanska gar. ) dets musikkår deltog äfven i festen. I Den före det:a radikale medlemmen at frar?ka nationalförsamlingen Jean Brunet, hvi ken nu gåt: öfver till högern. har til! i nya municipalagen framställt ett ändrisga förslag af följvude innehåll: Irgen kan utnämnas till maire förrän han skriftligen förklarat, satt ban tror på Gud och att banl: vill beskydda religionen och dess funktion! rer inom sin kommun. N Under det valen till den andra tyska! FRE RA Re anar ng