BLANDADE ÄMNEN. Svenskt-egyptiskt äktenskapskrångel. Frå Ohan Demixgian, den mycket omtalda cidevar stallmästaren, har i dessa dagar till justitieon budsmannen ankommit en skrifvelse af märklig innehåll: I det samma anhåller hr D. med stö af 60 I R. F. att justitieombudsmannen ville för hjelpa honom tiil ofördröjlig verkställighet ett af Upsala domkapitel den 18 Sept. 1872 p grund af Danderyds skeppslags utslag utfärdad skiljobref för makarne Uhan Demirgian oc Arouse Demirgian, född Araigian, hvarjemte ha förbehållit sig rätt att sedan lagen i afseende p skilsmessan haft sin gång attaquer civilemen utrikesministern och svensk-norska generalkon suln i Alexandria för utbekommande af skade efsättning för de moraliska och pekuniära olö genbeter, som förorsakats honom genom bemält myndigheters obenägenhet och vägran att s ssel sätta He med hans Stora ka plign affärer. Skrif velsen åtföljes af en vidlyftig, tryckt uppsats ett utlåtande sf tvenne Parisadvokater, A. Le brasseur och I. Carraby, samt en afskrift af skiljo brefvet. Af bemälda uppsats inbemtas, att hr Ohan De mirgian, sedan han blifvit svensk undersåte, sök skllsmessa från sin hustru, på grund af henn vägran att komma till sin man i Sverige, e Danderyds GRE rätt fält utslag till söka dens förmån och Upsala domkapitel utfärdat skiljo bref, att detta skiljobref blifvit fru Demirgian i ee tid kommuniceradt, men att bemälda frn de oaktadt behagat qvarstaona i manuna hotell Alexandria, hvarest hon förmodligen änuu befin. ner sig, bärande hans namn. Hr O. D. hade då hos svenske generalkonsuln i Alexandria sökt biträde för verkställighet af skiljobrefvet och vräkning af sin expouse. Omsider erhöll han dock från generalkonsul Bödtker den 9 April 1873 det svar, att denne -icke ansåg sig i stånd att hindra fru D. att bära hans namn eller tvinga henne att lemna det hus, hon för ögonblicket bebodde.Hr O. D. vände sig då till utrikesministern grefve Björnstjerna till hvilken han från Paris adresserade tvenne bref med anhållan om tillständi gande för generalkonsuln att göra sin pligt. U:Tikestinisterns svar lydde: Till svar å edra två skrifvelser af den 5 och 25 Maj har jag äran uns derrätta, att, i betraktande deraf att ni för helt kort tid sedan varit turkisk undersåte samt af de svårigheter, so.n deraf kunde uppstå för vår generalkonsul i Alexandria, om ban skulle befatta sig med de tvistemål, som ni der kan batva lemnet, har jag beordrat honom att icke alls taga nåkon befattning hvarken med edra familjetvister eller edra enskilda affärer i Egypten. Hr O.D bade nu ingen annsn resurs än att vända sig til justitieombudsmannen, hvartill ban äfven råddes af de båda franska advokaterva, hvilka i sitt utlåtande vifva honom absolut rätt. NI sin skri:velse till jastitieom udsmannen, som är ett i många nfseenden märkligt sktstycke, anför hn bland annat de -moraliska och pekuniäta o!tgenheter, för hvilka ban tävker söka skadeersättning hos utrikesministern och goneralkovsuln i Alexaudria. Dessa äro, att han blifvit hindrad från att ingå ett annat förmånligt parti, som erbjudit sig, samt icke kunnat reglera Bina affärer i Egypten. Jag hars, säger han, stunder min frånvaro från Sverige hböllit tillgodo med att jag, genom intriger, som en gång skola komma i dagen, bli försatt i cessior: Jag bar sett min egendom Ö:!ver Järva, på hvilken jag nedlagt cnorma summor, gå under klubban för inderpris-, men nu menar hr Demirgian, är det slut med tålamodet. I en af skrifvelserna till grefve Björnstjerna sticker en liten smula af klon fram under sammetspelsen. Det heter nemligen: Jag bar för mycken vördnad för högtsalig H. M:t konung Carl XV:s minne, för hvilken jag byste en uppiktig och oegennyttig tillgifvenhet, för att beJagna mig af hvad som kan finnas i min ego för tt försvara en ad som jag aldrig efterträfvat och endast af hängifvenhet emottagit. Frågan gäller nu huruvida hr Demirgian kan inses fortfarande innehsfva sina rättigheter som vensk medborgare efter det sätt, på hvilket han ir landet afvikit. (N. D. 4.)