landbo skett, förbebkllen; att hyresgästen !26 hvarken uppgiivit sig hafva blifvit tilllörfå säkrad att, i bändelse af husets försäljning, ia! varda vid den förhyrda lägenheten bibehaljän len; eller eljöst ådagalags nägot särskildt)Pe förhållande, på grund hvarat husvärdenup kunde anses pligtig aut för det byresgästen, jdi; till följd af det skedda köpet, ej fött denmi hyrda lägenheten tiliväda, utgifva någon o13 ersättning. nä Från beslutet var dock, tiil heder förjak rättsprincipen, en ledamot — justitierådet sä Naumanr skiljakuig; och profvade, medjnv tillämpning f 16 kap, 15 Jordabalken, jräl rättvist ålägga den, som atbyrt lägeaheten, il utgifva ersättning för den skada, som hoVO nom tillskyndats derigenom, att han ej fick ful tillträda gensamma, och hvilken skada skalle t till beoppet bestämmas af goo män, eller, kä om ej parterna med gode männens beslurjan Ktnöjdes, a! Aomstol I lasa ordning. gäl Fastän högsta domstolen afsjort omför 890 mälde fråga på sätt nämndt blifvit, är det bri dock långt ifrån säkert, att densamma vid itä! ett annat tillfälle skall röna samma utgång; fös ty domen strider icke blott emot rät:ekärby slan, utan ock emot den lagskip iog, som å alla ardra civiliserade länder eg G rum, och torde icke heller vara förenlig med svenska lagens mening. Eedan i romerska lagen hyllades den jde! grundsats, som svenska lagen uttrycker med J:jun orden: köp bryter legostömiaa, och ud. rik tag egde rum endast i det fall, än pet särskildt aftal träffats röra eft mannens bibel de vid den ky be! heten; men derför var hyresmannon j berloc taget att anställa ersättvingatalan emot den. bofi genom egebdomens försäljning. utan förbehåll af hyresmannens rätt, bröt k traktet. Han bade åertill en bostämd rätt Uti Digesta (ot at kejsaren Justinisnus år me 533 utgifvet laeverk) förekommer i Lib lar XIX Tis, 11: Conductor agit in hoc, ujit. sibi liceat re locata uti, aut solvatur id qvodloc interest, som, öfversatt, betyder: hyres Ihnö man eger för sig nyttja sen sak han hyrt j-t eller njuta ersättnivg för hvad som bristera. did Dea af konung Gastaf Adolf 1618 utgilna bj stadslagen lunehöll det stadgande, att, om ait htisvärd bröt hyreskontrakt, skulle helsjut handpeonivgen och halfva byran lemnas som sat skadestånd. Detta stadgande uteslöts urlso 1734 ärs lag, icke af den anledning, ati hy-lae resmannen skulle blifva oberättigad, till er jm sättning, utan påtagligen af den orsak, alt län den a. k. Gudspennulngen (en alfgifs ti jm kyrkan vid hvarje afhandel) blifvit fsk fad, och att ersättringens bestämmande pi förhand icke var lämpligt, enär densamma. li berodde på de för hvarje fall varande för le hållandena: Sådant bar ock troligen bli omnämndt uti motiverna till 1834 års hvilka dock, såsom en viss persor uttryckte Ide sig, beklagligen uppbrunnit. 1734 ärs Jae Ia stiftare kullslogo icke den uräldriga rö principen, att den, som ingått ett k med annan, är skyldig att uppfylla detsam på ina, eller, i motsatt fall gifva skade-orsätt ss ning. Detta var förbehållet endast af of-I oc van åberopade är 1864 af bögsta domstoler I Li meddelade dom. äl Väl hade 1734 Äärs lagstifiare i 15 2 afl M 16 kap. Jordabalken, i afseende å langtbo-jde kontrakter, infört det stadgande, att omlHE landtbo nödgades afträda en arrenderadlst landtegendom före legostämmans slot, han äl ezde återbekomsma så stor del af städjan. )b föm svarade wot den tid, som !i legostäm Ik man bruste, och njuta ersättning för bevis-M lig skada; men en hvar finner det hafvaln: varit angeläget att detta stadgande specielt j I meddelades för landrbokontrakter, enär denfk af åider brukliga städjan i afseende älandt-1d: egendomar bibehölls, ssmt lagstiftaren, hvil Je ken införde det åfventyr, som brytandet)se af ett Iandthokoutrakt skulle hafva tillli påföljd, i afsecnde å städjan, måstel d göra tillägget om skade ersättningen, pålo: det att ej anledning skulle uppkomma jb till antagande deraf, att återgifvander jo af en del af städjan icke skulle vara den fd enda påföllden. Stiftaren af 1734 års lagg byggde densaama på rät sprinciver, han antog bara förjaa, vom i de föll specielt Undantiaga . Han förn, att ia icke kunde vara så föllständig och vinlyi deruti vara boskrifoa satte, att domarar r gedvänia och gäl e att lagen ej så d b att all: fall sknile a hvarföra ock ban t skulle döma jemväl D Jande rättsnorser. Der! b skildt blägger husegare, som genom forsälj-Åp ning af sin ezendom, mutan förbehäll af hy lh e kh 8 d 8 S resmannens rätt, bryter ett hyreskontrakt derföre är denaa Jug da frikallad från ersättning derför, lika litet, som hvar och! er, som tillfogar spnsa skada, är fritagen från ersättning sf den orsak, att lagen ej särskildt innehåller föreskrift derom. Min oförgripliga tanke är alltså den, av högsta domstolens ofvannämnde dor icke tf sx verensstämmer med avenska lagens mening. likasom att domen hade blifvit helt anvor lunda, derest de, som beslutit densamuwn, hade vid beslutets fattande kastat eu bl på dea romerska lagstiftningen de locato et condacto samt derjemte jemfört nuvarande lags föreskrifie i frågan med dem, som 32 äldra fagarne innebållit. Man bar visserligen invändt, att enligt! 11 8 af 16 kap. Jordabalken den, som leger gåra eller hus i staden men vill dem sedan ej bebålla, samt för dowarem visar laga för fall. ej är skyldig att betala byran Te än till nästa fardag och sedan är fri frin lägenheten, samt att, då byrerman pi sädan grund ken blifva fri från evt kontrakt, husegaren eller hyresvärden jomväl kan böra vara fri från oppfyllandet af kontraktet, dereat ban förräljer egendomen; men dels är försäljning af e2 egendom ej ett laga förfall, dels kan försäljningen ske med förbehåll sf byresmannens rätt enligt kontraktet. Och till följd derat förtjenar nämnde invändning ej något af-cende. Emellertid etör nu förevarande fråga i; den ställning, jag uu omnämnt, Om hög sta domstolens omförmälda domslut och dess motiver äro riktiga, så är en naturlig följa deraf, att hvarje hyresman, som ej löter ins teckna sitt koatrukt, icke har nägon sär kerhet hvarken för sin rätt att qvarbo den öfverenskomna tiden, oller ull er sättning för den skada, som konom till fogas, derest egendomen säljes och han af nye egaren uppsäges; men äfven om kontraktet är intecknadt, finnes enligt den kongl. domen ingen säkerhet eller ersättningsrätt, enär egendomen kan förut vara intecknad till det belopp, att byreskootraktet vid en exekutiv försäljning ej kan blifva gällande i egen domen, I detta senare fall är det rätts vidrigt att ej den skade-lilande hyresmannen skall ega rit till talan om ersättning. Obilligheten, ja orimligheten häraf visa: gig bäst, om man föreställer sig det förhål Jande, att en person uthyrer en lägenhet pt till exempel few fr, med vilkor att betal: det första äret 5000 rår, den andra 400 rdr, det tredje 3000 rår, det fjerde 2000 rd och det femte 1000 rdr, men bugegaren mer det tredje krets förlopp försäljer egendo:ne: till tredje person, som uppsäger hyresman nen. Dnna har då för de tre första äre betalt 12,000 rdr, och skulle för de två sc nare åren endast erlägga 3000 rdr; men ha nödgas pu. afflytta. Vore det icke i sådan fall orimligt och obliligt, att byrergäste skulla nödgas afflytra från den hyrda läges