på samma gång huru svaret måste utfalla på den fråga, vi nyss framkastade, kan lät; tast förklaras genom ett exempel, En elev från seminariet biir anställd vid en skolk och får sig älagdt att undervisa i historia oller i franska språket Hennes nodervisning röjer ej blött goda teoretiska insigter i ämnet, utan ock urskilning och praktiskt svöpp i dess behandling, eller en god metod. Hvem har hon härför att tacka, om ej, jemte) egen flit och begkfning, seminariklärarst i det i fråga varandes limnet, som undervisning gifvit henna det praktiska föredömet för ämneta fätta behandling, genom sitt sätt art gå till väga lärt henne att skilja mellan butvudsak och bisak och att semmanbäålla ämnets delar till ett öfverskådligt helt, som sedan — vid profiektionerna i ledt och rättat hennes första försök btt sjelf j meddela den sakinsigt, hon förvärfvat, och att tillämpa den förfarenhet i ämnets speciela metodik, töm hon under ämneslärarens lektionet praktiskt inhemtat? Ingen, som tänkor sig en smula före, skall neka att det! är vederbörandes ämneslärare, man har ätt tacka för resuliatet — skieklighöten att undervisa i Listoria eller franska — och ej föredragen i pedagogik, Derest ej ens dessa erinringar skulle vara tillrtokliga, vilja vi försöka att framställa : Jem i en ännu mera kontret form, Af alla de lärarinnor, om hvilkas duglighet de meddelade intygen vitna, har ingen åtnjutitlektor Olbers undervisning i något af de äm-! nea, hvari de sjelfva sedermera ådagalagt den Rndervisningsskickl ghet, som förvärfvas dem de vackra vitsorden. Om således denna l: undervisningsskicklighet omöjligen kan vara! direkt verkan at bans lärarearbete i sej inariet, månne den då medelbarligen devil kan hafva sin ret? Det vill m-d andra ord säga: är det hans föredöme, såsom föreläsare under fyra veckotimmar, i pedagogik l: och metodik, som inspirerat, gifvit klarhet, reda och hällving åt lärarne, lärarinnorna och undervisningen i seminariets alla öfriga läroämnen? Sådant vore ett underverk, på bvilket vi så mycket mindre finna oss bå-j sade att tro, som det tvärt om säger sig sjelf, att Undervisningen i öfriga ämnen måsta hafva lidit men af de oförstådda och obegripliga, till både innebåill och meddelpingssätt vnierhaltiga, föredrag i pedagogik och metodik, hvarom vi, med ledning af det beryktsde öivertrycket, skola vid tillfälle lemna nägra närmare upplysningar. Så taga sig intygen ut, när man ser efter, hvad de verkligen innehålla. De äro vackra, för läroverket förmånliga, och vi väga betvifla, att ins, kan mera lifligt än vi glädja sig öfver dem bland dessa aktstycken, som kommit från pereoner, hvilka i en sådan sak äro fullt vittrexgilla. . Men, med allt deta, beröra de icke ens-i ringaste mån hvad vi segt, rubba ej ens ett jora af denna tidnirgs uppsatser om seminariet för bildande af järarinnor. Rektorn vid Stockholms ateneum iviygar, stt de vid hans läroverk anstälda, från seminariet nigingna lärarinnor medfört mytsen välsignelse, icke biott för lärjunfarnes insteliektuela, utan ock för deras etisk-religiösa ntbildn nz. Vi lita full korligt på den aktade rektorns och lärarens försäkran, men s a blott hvad insändaren bärmed vill vederlägga af de anmärkningar, väl ins. i för lektorn i pe en låtit direkiioca on af honom ifven; enligt hvad ariets alla både lärare och lärjungar mycket väl veta, mot garna förhållandet bevisligen stridande förklariog, som man kan åberopa detta intyg om de från reminariet utgångna lärarionors välsignelserika inflytelse på sira lärjungars etisk religiösa utbildring? Till slut blott den anmärkningen, att vi visserligen icke ha kastat någon skugga på shela den från inariet utgående lärarinneverksamheten dåerigenom, att vi pekat på befintliga skuggsidor i seminariets mn. v. fillständ, samt att den, som vill hafva brister na afhulpna, är en bättre vän af denna verksamhet och hela -doa qvinliga bildningens sak, än de som söka ät felen och missbruken bereda alleköns täckelser; hvarunder de kanna ostördt as. Insäpdaren har utan tvivel handlat i bästa afsigt, men för all befattning med offentliga angelägenheter utsättes billigtvis nägon annan mening, den vilseleida välmeningen; som skulle bevisas. sig, att det är till för. dagogik och metodik, b allmänheten fr