LAIRDEN AF NORLAW Mrs Oliphant. Hon emottog honom med en viss, halft vredoe ömhet, och icke ens den äldste, nyss sonens närvaro kunde hindra henne från att med misstroende bevaka Cosmos blickar och ord. Huntley betraktade undran de och nyfiken scenen, som han hade för ögon — då han efter så mänga är satt I det gamla, kära rummet, blott å upplyst af två ljus, medan den ljumma aftonvinden inträngde genom det gafvelfönstret, derifrån fru Martha hade plägat bevaka köksdörren, och der nu sonen satt och blickade ut på det gamla slottet och uppåt den klara skyn, der stjernorna, en efter annan började sprida sitt tindrande ljus. MHuntleys blickar flyttade sig nu till modren, som mera af gammal vana än för gagn, satte sin arbetskorg på bordet och tog sjelf plats för att som Vanarbeta, något som emellertid denna qväll ej rätt ville lyckas henne. Då och då ytt rade hon till fransmannen en anmärkning, hvars satir gick fullkomligt förlorad för der han satt sjelfsväldigt tillbaka: lutad och gäspade samt ångrade att han ej så gerna hade stannat vid Norlaws Vapen; ibland yttrade fru Martha hastigt och med en viss retlighet i rösten någon fråga till Cosmo, som han, icka utan någon beslägtad otklighet besvarade; hon steg ofta upp för att söka efter en sak eller lägga någonting HN KeA ARV 2-2 PARMA. Cen 256—272, 214—283, 286, 287, 289 och