Hvar få vi köpa bröd, att desse måga äta? Med denna fråga komma vi åter och klappa på edra hjertan I som ännu aldrig tröttnat attlysna till nödens klagan och de förkrossades rop. Mörk är den tafla, som äpprullas för:eder; visserligen möter oss ej här eländet i sina islaste trasor, men en behjertansvärd syn likväl för dei deltar ande menniskovännen. Här finna vien familjeader. som förr sett bättre dågar, nu. liggande på plågolägret, bruten i si mannaålderskraft. förlamad af värk, en följd af mångårigt mödo samt lif på hafvet; här se vi en maka och mo der, som väl ej täres af någon kroppslig smärta. men hvars anlete nogsamt bär vitne om denna själens kamp, som utkämpas i lidandets och för sakelsens skola, hvarunder kroppshyddan slutli gen dignår, samt sex små gossar, hvilkas bleka och tynande drag gifva tillkänna att denna Her rens plantering snart behöfver omsättas i ensaf tigare jordmån, I lyckliga mödrar, som i ljuf hänryekning sluten en liten älskling till eder barm, tänken på detha arma moder! Det va en tid, då äfven för henne tron, höppet och kär leken tindrade som klar stjernör, men så kom den jåoga. dystra nödens natt och-förmörkade alla ljusa. utsigter, och dem-stund: är nu hard nära, då den kärlek, som lidit allting, fördragit allting, tålig i bedröfvelsen, oförtröttadi bönen. icke mer kan tro, icke mer kan hoppas. Också hon närer vid sitt beklämda bröst en späd him melens arfvinge. och den lille slumrar så trygg i sin moders sköte, men hon, som under dagens tanga och hetta arbetat gig trött i otaliga om sorger, hor väkar under -— tårar! Dock, aldrig är natten så lång, att icke morgon ges ran das, men när dagen åter gryr och solen lyser ix i den töckenhöljda boningen, då uppstämme sleisa små obekymrade barnasjälar sitt kraf pi föda, och den förtvinande, förtviflade fader skönjer med qvalfull oro den tysta, ångestfulle frågan på sin måkas läppar: Hvar skall jag a bröd, att desse mågaäta?. Sådan ärtaflan och nog är den mörk, ty hvad månd Yarda. a alla dessa barnen? Skola de en gång komme att blifva sin arbetande och betungade moder stöd, samt redliga och nyttiga medborgare isam hället,eller skola de blifva detta samhälles olycks barn, vandrande på lastens bana, dit nöden of tast visar vägen? . O, viljen I rädda dessa: smi och bidraga att fostra dem ickeallenastför dett lifvet notan ock för det tillkommande, så skyn slen att lägga i offerkistan eder skärf, som, gif ven i Jesu namn, äfven. om den lik enkans ä nga, kan komma att bära hundrafallt frukt; oci Han, den himmelske barnavännen, skall en gån; på den stora vedergällningsdagen säga till eder Hvad I hafven gjort. en af dessa minsta, de hafven I ock.gjort mig. Sanvingen åra intygas af hr kyrkoherden A R. Afzelins och kougi.. hofpredikanten H. S Sundel jemte iäkare och ordningamansbetyg etc e:e., som äro att bese hos hrr bokhandlare Sam son Wallin, Drottninggatan n:r 7, A. Bonnier Bazaren. å Norrbro och G.D. Malmberg, Söder malmstorg, der. anteckningslistor för välvillig: bidrag äro tillgängliga, k