nande vartskontoret och stapelbädden, genon att kasta stora massor med bjelkar och skeppsvirke i sjön, lyckades man här få rådrom och hindra eldens öfvergång innan hettan från de framgående lågorna blef för stark. Detta förarbete leddes af fabrikören Landvist och handlanden Ahlstedt m.fl, hvilka båda bade sina lustkuttrar, Mary och Hejd, bredvid hvilka äfven kuttern Weilbach be: fann sig, stående ä land och utsatte för elden. Utanför vartvet lågo flera stora ångare och segelfartyg förtöjda, och då stormen strök ät sjön voro desse jemväl hotade med förstörelse, hvarför de sackade akterut och lemnade sina förtöjningar, för xutt und gå att brinna. Lhgorna fråssade emellertid i de stora virkesupplagen och träbyggnaderna med vildt raseri och snart blef hettan så förfärlig, att man befarade det värsta för varfvet och dockorna. En ängslup af jern nedföll och skyddade i sin mån de trenne kuttrarne, vattenlargning var nu ordnad och kåterstoden af brännbara ämnen i den öppnade gatan öfverspolades ymnigt med vatten. Men just då faran var som störst, kl. half 5 e, m., ankom kapten F. von Sydow med en spruta på denna sidan och straxt derefter en af kommirsarierna med-en. Man började nu hoppas att kunna skydda varfvet, men elden trängde de svaga apparaterna tillbaka, ehuru en hr Ekblom från Uddevalla m. fl. stodo tätt under elden och serverade vattenstrålarne med stor ihärdighet. Emellertid an-. kom nu kapten Werner från andra delar af branden och ordnade här med vand hand släckningen och vattentillförseln, och elden mäste äryo vika. Så stodo sakerna, och man sväfvade ännu mellan hopp och fruktan, då baron O. Hermelin, genom en djerf manöver, kom antågande i språngmarsch förbi de brinnande ruinerna med en af stadens sprutor, n:r 2, som med utmärkt befäl genast sattes i gäng. Nästan samtidigt kommo samma svåra väg assistenten Åbramson med sin division, hvilken nu medverkade, och derefter kanonierkären, under befäl af löjtnant Schmidt, med dess materiel och mottogs med ett hurra. Kanonierernas spruta är otvifvelaktigt ca af stadens bättre om ej bästa spruta, och den sköttes, aäsom de öfrige, utmärkt väl Klockan var fem och all fara var nu förbi. Under det de öfriga sprutorna anlände öfver land, hade jemväl amiralitetssprutan på fottilj, bogserad af ångare, ankommit från sjön, och derifrån qväfdes jemväl elden med stor skyvdsamhet. Det var intressant att se, hura den lilla ångslupen med strälröret i stätven gick fram och åter, utsändande sin kraftiga vattenstråle, som hvar den nedslog, nästan ögonblickligen qväfde elden,