LAIRDEN AF NORLAW , Mrs Oliphant. Den angår madame Roche, svarade Cosmo med någon tvekan. Han var rädd att komma till någon förklaring, blott af deltagande för sin vän och dock måste saken berättas. Alldeles sk! återtog Cameron med sam: ma sarkastiska ton; jag begrep straxt att det angick madame Roche. Nå — får man. veta hvad det var? jag förmodar att den inte är någon hemlighet? ingenting annat än hvad hela verlden utom vi redan vet? Tala inte med en så isande köld, Cameron, bad Cosmo med oknuflig smärta. Det är i sanning något, hvarom ingen har kurnat ärömma. — Hon är Mary, Jag har iote förrän i dag anat detta. (CEn suck, som snarare ljöd lik en doft kla: gan, frambröt från Camerons läppar. Ja, hon är Mary! utropade han med ett ut tryck i sin röst af vild förtviflan, som icke kan beskrifvaz; men, käre gosse, hvad gör det dig? En hol verld af olika känslor låg emellan dem, der de sutto på hvar sin sida om bordet med dess dunkla belysning. Ynglingen tänkte blott på den vigtiga upplysring han vunnit och på sina nyväckta bekymmer i följd deraf; mannen kämpade ännu mot sin hjertesorg, Öosmo vågade icke lyfta sin blick af fruktan att den skulle bringa hans vän ur sin blott med möda bibehållna ) Re A. B, n:r 218—9225, 227—9231, 288-—237, 239-254 256—272, 274—279.