j basis för alla efter honom uppgjorda sy Istem. I Cronstedts mineralogi vann ej odeladt bi: dfall hos Linngs skola, lika litet som hos I mästaren sjelf, hvilken till och med öppna Ide en liflig polemik mot honom; dock näm ner Linn6 ofta Cronstedt äfven med stort beröm, Sjelf anbåller Cronstedt om ursäkt för sin djerfhet att t. ex. räkna marmor till kalksten, och porfyr till hällart, I utlandet väckte Cronstedts kandbok stort erkännande och utgafs i öfversättning i Frankrike, England och Tyskland — i sist nämnda land I tre upplagor, hvarvid den märkliga om ständigheten förefinnes, att den berömde Werner som jemte William Smith och Cuvier måsta anses såsom geologiens grundläggare — öfversatte Cronstedts bok (Freiberg 1780), och denna öfversättning är ett afde få från trycket utgifna arbeten man eger af Werner, hvilken som lärare utöfvade ett så epokgörande inflytande, Omkring 30 är var Cronstedts arbete hufvudhandboken inom den mineralogiska vetenskapen, men också utredde förf., så vidt de hjelpmeådel, som då stodo vetenskapen till buds, medgåfvo, hela mineralogiens dåvarande område. Exempelvis fäste han uppmärksamheten på den mineralgrupp, som är känd under namnet zeo lit, oaktadt Cronstedt erhöll detta mineral endast i små partier från en grufvai Jenitland, under det stora praktfulla kristaller förekommo flerestädes i England och konti nenten, men der undfallit mineralogernas blick. Cronstedt upptäckte den nya enkla metallen nickel, och han offentliggjorde i ve tenskapsakademiens handlingar en afhand ling om tre nya jernmalmsarter; genom denna uppsats riktades för första gången mineralogeraas undersökvingar ät cerit och scheelit, i hvilka miasralier senare kemister Scheele, Berzelius, Mossander upptäckt de nya enkla ämnena wolfram, cer, I ntan och didym. Slutligen mb betonas, att Cron stedt var den förste som utredde att kiselsyrans samtliga varieteter, t. ex. den vattenklara bergkristallen, den violetta ametisten, den svarta morionen, den brokiga jaspisen och agaten, den simpla flintan och den dyrbara, ädla opalen — hvilka förut hänfördes till tjogtals olika mineralier, höra till samma species. Närmast efter Cronstedt uppträdde i främsta ledet på mineralogiens område svenskarne Bergman, Scheele m. fl, för hvilka utrymmet här ej medgifver redogörelse. Med ett ord, man kan säga att de mineralogiska vetenskaperna idkades hos oss, under den tidsperiod, hvarom här är fråga, med större framgång än i något annat land. En öfversigt af kemiens historia skull likaledes visa att Sverige under förra århundradet äfven inom denna vetenskap stod ej allenast fallt vid sidan af de stora nationerna, utan äfven framom dem. Nämnandet af titlarse på Scheeles uppsatser i Vetenskapsakademiens handlingar är tillräckligt för att bevisa detta, men Scheele stod icke ensam, han var den främste inom en hell. egendomlig komisk skola, som utbildade sig i Sverige och till hvilken hörde de redan förut nämnda: Brandt, Cronstedt, Scheffer. ete., Hjelm, Qvist m. fl. Inom botaniken och zoologien är det tillräckligt att hänvisa på Linng, för att öf vertyga sig om Sveriges framståendo plats Å dessa vetenskapers områden vid sidan vt andra kulturfolk. Mindre storartad är vårt lands roll under denna tid inom fysiken, men äfven der fip1a8namn, som intaga ett betydande rum i ttvecklingens historia: Wilke, minnesvärd venom sina störa upptäckter inom magneismens och värmelärans område, Anders Delsius, Wargentin. Äfven lemnade Sverige rigtiga bidrag till kännedomen om jordens ut ;eende genom de talrika lärjungar af Linzne, vilka utgingo kt alla trakter. Vi afsluta här vår redogörelse för prof. Nerdenskiölds med den lifligaste uppmärkamhet emottagna föredrag, hvars anledning an sjelf uppgaf vara den, att han fonnit Frihetstidens betydelse långt ifrån tilläckligt uppskattad af så väl politiska som itteraturhistoriker, när man betänker det fantliga ingrepp i mensklighetens utveck ing, som utöfvades af svenska mäns forskingar denna tid, ett ingrepp jemförligt med vad Sverige betydde på det politiska omådet under tretioåriga krigets dagar. Detta inderskattande af de naturvetenskapliga altrens betydelse för historien ådagalades enom exempel ur för öfrigt framstående venska författares arbeten. Frihetstidens istoria ansåg talaren, med ett ord, i afsende härpå kunna tåla en ganska väsentlig marbetning. TImpulsen till sitt föredrag ade han erhållit under den långa natten på ipetsbergen, dit han medfört ätskillig lektyr åsom en väl behöflig näring uppe i höga orden. By te 0. or (CD -ONRDD 1 DR CA ER BD fr JD ft Mn JR ———