tempel? -V1i kunna söka och söka, men skola dock icke stöta på något namn, som omkullkastal vårt påstående. Ingen vet t. ex. att förtälja nå gonting utmärkt om sönerna af Shakespeare. orneille, Göthe, Mozart, Gluck, Rafael, Rubens. 0. 8. v. Ja, icke så sällan kasta sönerna om ij just motsatsen till fadren. Vi vilja här blott andraga två exempel på söner af skalder. Schillers son, ötverjagmästare i Wirtemberg, var en bjertegod, vänlig man, men i andligt hänseende bråddes han ej på sin fader, och han var, enligt hvad han sjelf sade, en mycket stor vän af att gå på upptäcktsresor — i botten på ölkruset eller vinbuteljen. En af hans gamla bekanta berättar följande historia, i hvilken han inför den muntra gubben sjelf talande. Min son, sade jägmästaren von Schiller, är alltför stor och fet, har allt för mycket dragonaktigt hos sig för att han skulle ega eller kunna tillvinna sig så mycket som en tum af sin farfars snille. Jag har dock något mera af honom, åtminstone en smula af hans hjerta. Men ettlitet drag af min gosse vill jag omtala för er. Då han var en liten pojke inackorderade jag honom hos en skollärare, som skulle draga försorg om hans uppfostran och undervisning. Denne höll hvarje halfår en offentlig examen med sina lärjungar, till hvilken han särskildt inbjöd deras föräldrar m. fl. Du får väl lof ändå att öfvervara en sådan examen, tänkte jag, och just som jag träder in i skolsalen förhör lärarne min pojke 1 latin. Då han fick öga på mig, tänkte han väl, att han borde skänka min Fritz något mera uppmärksamhet. Han frågar en två tre gånger och pojken svarar bra och man kunde tydligen se på läraren hur glad han var deröfver. Men så frågar han pojken igen: Nå, silva? (skog) — — pojken vet det icke och ser förlägen ned på olfvet. Nå. silva? uppreparläraren, silva, hvad betyder det, Schiller? Du vet det nog, det är jag säker på. Du vet det, din far går ofta dit. och då — — nu ryckte pojken till, han var på trafven och med ett par ögon, söm blänkte af glädje, svarade han raskt och ljudeligt: Jo! Jot Värdshus! Värdshus! Silva, värdshuset! Läraren, den dumma karlen, och alla som voro inne, trodde nu att de måtte lägga band på sitt skratt, men jag, jag sjelf kunde icke hålla mig från att skratta, måste laga att jag kom ut och gick derifrån genast till pojkens silva. Jag glömmer det aldrig så länge jag lefver!F. Lloyd, en medlem af teatern i Glasgow. omtalar i en der utkommande tidning, att han för åtskilliga är sedani ett sällskap hos sir Henry Jardine träffade tillsammans med majoren sir Walter Scott och dennes broder Charles, tvä söner af den ryktbare skalden och romanförfattaTen, hvilka nu begge äro döda. Då jag nu be fann mig tillsammans, berättar Lloyd, med so: nen af en ryktbar man, begagnade jag tillfället att säga majoren hur mycken njutning jag haft af att läsa hans faders arbeten.. Det enda svar han gaf mig var ett rökmoln ur sin cigarr, ett långdraget yes och en klunk claret. Men ordet yes sades på ett sätt, som tycktes uttrycka: mycket möjligt, men förb— jag känner till något af det der. Jag anmärkte derpå i frågande ton: jag förmodar, sir Walter, att i er faders skrifter finnes knappt en rad, som ni icke läste, innan den blef känd för allmänheten. — AE. min vän-, svarade han litet raskare än vanligt. har aldrig läst en rad af hvad min far har skrif vit!s-— Följande dag frågade jag, hans forne skolkamrat, Henry Jardine, om detta sir Walters yttrande skulle tagas alldeles efter orden, Han svarade: Ja, bokstafligen. Hah ville aldrig öbeqväma sig med att läsa en rad, så framt han icke var nödd och tvungen dertill.— — Ålderstigne syskon. : Till norska bladet Fedrelandet skrifver en korrespondent i: förl. Oktober följande: Man läser så ofta i tidningarna om folk som uppnår hög ålder. Jag-skall tillåta mig berätta om sex syskon här i Moland (Öfre Telemarken), hvilka alla uppnått en hög ålder. Dessa syskons namn äro: Liv, Ingeborg. John, Ragnhild, Tjöstolf och Gro. Deras föräldrar, som för lång tid sedan äro döda, hette Oiaf och Johanne; de bodde Jå gården Phortvedt i Moland och uppnådde också en hög ålder, nemligen 90 år. Den äldsta af dessa syskon, Liv. blef gift i Mo socken och upplefde en ålder at omkring 94 år. Hon fick före sin död se icke allcnast barnbarn. utan äfven barnbarnsbarn. Den näst äldsta, Ingeborg, blef gift i Heerstad här i bygden; der hon bodde till sin död och uppnådde en Alder af omkring 70 år; hon-fick före sin död se sina barnbarn. Af de fyra andra syskonen är ingen död. Den äldsta, hvars namn är John, har nuuppnått en ålder af 95 år. Han har varit en gång gift och fick många barn: ru bar han dea glädjen att se sina barnbarnsbarn. I sin ungdom vår John en af bygg: dens starkaste brottare. Ännu är han så rask, att han går stödd på en käpp ut på egorna hvart han vill och läser sin bibel mycket bra med hjölp af glasögon. Systern Ragnhild är 88 år gam: ant och går ut och in hvart hon vill utan stöd — ja, gör till och med promenader till grannårdarna. Hon har varit gift två gånger, men ar haft blott ett barn; hon har också sett sind barnbarn. Tjöstolf och Gro äro också gamla. den förstnämnde något öfver 70 år, den andra omkrin 70 år. Den förstnämde är utomordentligt rask; han kan vå en half dag göra en spatsertur fram och tillbaka på gätern, som ligger 3, mil från hewmet. Den sistnämde har också varit gift och sett barn och barnbarn — ia till och med barbarnsbarn. — Societeten i Holland House i London. I dessa dagar har i London utkommit en skil dring af det ryktbara Holland House, dewvittra och rika familjen Hollands bostad; en ildring som innehåller en mängd små drag ur det bro kiga lif. som isynnerhet i början af detta rhundrade samlade största delen af den tidens namn: kunniga engelsmän i lord och lady Hollands västfria hus. Lady Holland var visserligen ett mycket snillrikt, men tillika temligen bortskämdt fruntimmer, som tillät sig att behandla de cele briteter. hon samlade omkring sig, på ett ytterst ogeneradt sätt. Detkunde t. ex. ofta hända, at! nst som Macaulay som bäst ådrog sig allas upp märksamhet genom att gifva till bästa några anekdoter af sitt outtömliga. förråd, lady Hol land slog till i bordet med sin solfjäder och sade: Se så, Maecaulay, nu kan det vara nog!En gång vände hon sig till Sydney Smith och yttrade i rätt befallande ton: Sidney, ring på slockan! — Jaha, svarade han, kanske jag skall sopa golfves också?. — Under det Thomas Moore arbetade på Bin biografi öfver Sheridan. var han en dag på middag i Holland Hönse och hade fått plats bredvid värdinnan, som skulle un: derhålla honom och vänskapligen yttrade bland avnat: Det blir visst en torr bok den der om Sheridan, är jag rädd för.— Till lord Porche ster vände hon sig en gång med denna anmärkning: Det gör mig ondt att höra, att ni skal) vifva ut en diktsamling; skulle ni inte kunna l åta bli det? — En gång i ett middagssällskap. lå hon satt bredvid grefve dOrsay, släppte hor sin näsduk ned på golfvet och grefven tog naturligtvis genast upp den. Derpå lät hon honom på samma sätt taga upp knif. gaffel, serviettel m. m. då dOrsay slutligen förlorade tålamodet I och ropade på betjenter och -vänd till ladyt i ade: Sätt ned min talrik på golfvet, det blir). jeg Vämare för lady Holland om jag slutar mir . nålvid der. — Stilprof. En insändare har till Jönköp. Dagbl. ölverlemuat följande ordagranna afskrift i en för icke längesedan vw. Göta bofrätt in rifven borgensförbindelse: I entighet med nvacl Konglig Magistäds och Rikets Höglofliga Gotal! Hofrätts föreskrift af den 9 Juni innevarande i ir gifver vid handen och iakttagas be för Jo ; vanues Larsson i Tressberg Lillegården i mål mellan honom och Bengt Bengtsson uti Gun i: berga Tomten, för att samma Konglig Hoträt I tens utslag af den 2 maj 1873 få inför Konun sens Domstol draga, och i djupaste underdånigPat ändring söka. aå och då sista möjliga vil-1: