Jag kan icke se att hon förtjenar något sådant af sonom. Först svarade Desir6be icke ett ord. Hennes kinder brunno af sinnesrårelse, hennes ansigte uttryckte en våldsam, inre strid; de små händerna knötos omedvetet, Hon tänkte På nägot af stort intresse enskildt för henne — något som uppväckte en storm i den unga flickans bröst. Slutligen steg hon häftigt upp och kom ända intill den gamla. Om pi visste att hon lefver och hvsr hon finns utropade Desirge, hvad skulle ni då göra? Jag! kära barn, ropade moster Sally helt förskräckt, — jag! hvad har jag att göra med deras arfstvist? den angär icke mig. Herren bevare mig, stackars gamla qvinna derför, och för allt ondt! Jag har ätit hans bröd, jag har lefvat under hans tak så många är. Jag! om jag fick höra en sådan förskräckande nyhet, sö ginge jag ifrån hans dörr samma stund, på det jag inte som en falsk vän skulle dväljas i hans hus. O, Gud bjelpe mig, är inte den föreställningen rysansvärd! ty jag kunde ej annat än låta henne få veta sanningen ! Och om kan skulle veta det? frågade Desir6oe med en skarp hviskning och såg den gamla i ögat med en blick, som trängde in lik en hvass pil. Moster Sally sänkte sina ögon, likväl icke för att undvika den forskande blicken. Herren förbarme sig öfver honom ! sade hon ängestfullt. Jag kan blott hoppas att han skulle göra det rätta, barn; men den menskliga naturen är svag — jag kan inte vota. Detta svar afväpnade den lilla fransyskans vrede. Hon kom åter och lade sig på knä framför elden, tankfull och tyst. På en gång tycktes en ny föreställning fatta henne;