torg från Arsenalsgatan och då märkt ett frun-Y timmer liggande i ett af vindsfönstren och medje förtviflad röst ropande: Eiden är lös; rädda ln mig! Båda sprungo då uppför trapporna, mötte lr på vägen en i ett täcke insvept karl, som kom S rusande mot dem, samt fortsatte färden, ända till dess den på vinden mötande elden gjorde det a omöjligt för dem att komma längre. e höllo lf dat emellertid icke för alldeles omöjligt för en .g person, som befunnit sig innanför elden å vinden, gZ att hafva kunnat undkomma genom den nästan stängda passagen mellan brandmuren och afträdeshusena, om han genast gjort försöket. Utan !r betydliga brännskador hade det emellertid ej lycY kats någon att komma fram. Tillsammans med k Bernströmoch Björkman hade 3 å 4 andrapersoner samtidigt uppkommit på stentrappan och medl hög röst ropat till de innevarande, att deskulle jj rädda sig. Föratt om möjligt kunna komma de nödställt till hjelp sprungo begge nedför 1 trapporna ut på gatan och sökte derifrån att ge(l nom stora inkörsporten vid Malmtorgsgatan intränga, på gården i förmodan att der finna någon .brandstege. Porten var emellertid tillstängd, men genom att med samlad kraft storma på densamma lyckades Bernström och Björkman samt en tredje person att efter trenne försök spränga den regel, med thvilken porten var tillåst, och inkomma på gården. Der funno de också en brandstege, som de uppreste mot muren, men som de sedermera måste nedtaga, då dess längd befanns vara alltför otillräcklig. En matta af omkring 6 alnar i f kant anskaffades från Rydberg och i denna fattade de närvarande omkring 12 å 15 till antalet och höllo den under den vid takrännan hängande gunnan numera aflidna Carolina Edgren. Hr ;ernström upplyste särskildt, att mattan ej var ordentligt spänd, utan att midten af densamma nästan vidrörde sjelfva gatan. Edgren föll emellertid ned på ena kanten af mattan, hvarvid det så olyckligt hände sig, att den person, svm höll i samma kant, släppte sitt tag, så att den olyckliga skadade sig ganska illa mot gatan. Föratt rädda de i rummen åt Malmtorgsgatan innestängda .personerna flyttades mattan upp under deras fönster. Den ena efter den andra af dessa olyckliga kastade sig ned. Under tiden hade de hört ett tungt fall mot gatan från andra sidan af huset liksom af en menniska, som störtat ned, och detta var den kort derefter aflidne hotelluppassaren Carlsson. Den siste, som kastade sig ned var den 5 tr. upp boende dansösen Ida Bergström. Hon dröjde länge innan hon kunde förmå sig till det förtviflade steget, men slutligen lät hon kroppen glida ut genom fönstret, under det hon med begge händerna fattade tag i fönsterosten. Hon släppte sitt tag och föll till maren med ansigtet vändt mot muren. hvarvid hon troligen erhöll den stöt som krossade hennes underkäk. Hr Bernström kunde ej draga sig till minnes, upprörd som han var vid olyckstillfället. att mattan sprungit sönder vid stöten af de nedfallande menniskorna, men hr Björkman erinrade sig bestämdt, att detta inträffat två särskilda gånger. Bådaintygade sammanstämmande, att någon spruta ej ankommit till brandstället, förrän alla le på vinden instängda personerna kommit ned. hvartill åtgick en tid af omkring en half timme eller kanske 40 minuter. Likaledes voro de full komligt öfvertygade om, att inkörsporten åt Malmtorgsgatan ej varit öppen, utan af dem med våld blifvit uppsprängd, en uppgift hvars sanningsenlighet än ytterligare bevisades deraf, att den regel, hvarmed porten hölls tillstängd, befunnits vara afbruten och att br Palin fått ersättning för dengamma. Poliskonstapeln Hede förekallades i anledning häraf ännu en gång och vidhöll dervid bastämdt sin hafda uppgift. att nämnda port förut blifvit öppnad af tvenne i huset inneboende personer, och kommissarien Wallander tillade, att man kunde tänka sig den möjligheten, att porten medelst regelns tillskjutande tillstängts af de personer, med hvilka poliskonsta eln samtalat, on förklaringsgrund, som äfven polismästaren ansåg att man kunde tänka sig. Slutligen hördes öfverståthållarens brandadjutant A. O. Alrutz för att lemna upplysning om tiden för sprutornas ankomst till brandstället. Hr Alratz berättade, att sprutan n:r 13. som är stationerad i rådhuset och serveras af Stockholms militärkompani, anländt till Gustaf Adolfs torg strax efter klockan half 2 och ej senare, än att manskapet sett en person nedboppa från öfre våningen af Palinska huset ned på Malmtorgsgatan, och att strax derefter den af stadens brandkår serverade sprutan, som har sin station vid Hötorgsgränden. ankommit. Begge dessa hade blifvit placerade på Malmtorgsgatan och deras slangar uppledda till sjelfva eldshärden å vinden, Kort derpå inträffade sprutan JM 10 samt brandkontorets spruta, hvilka blifvit använda för att skydda det närbelägna, fra Moberg tillhöriga huset för antändning. Dessa fyra stora sprutor, tillsammans med en slangpostkärra och sprutan JV 8, hade arbetat på eldsläckningen, hvilken enligt hr Alrutz yttrande bedrifvits med klokhet och energi. Flere sprutor funnes visserligen disponibla, men dehade icke behöft användas. Fortsatt ransakning kommer att hållas i morgon förmiddag. Till hvad vi förut meddelat i afseende å de sorgligaste följderna af denna eldsvåda, nemligen att Elias Svensson blifvit innebränd samt hotsiluppassaren Carlsson straxt efter ankomsten till lasarettet och Carolina Emelio Edgren i lördags aflidit, ha viidag att tillägga, att Hedvig Regina Ericsson äfven aflidit å lasarettet. Såsom af refera. tet här ofvan synes hade Ericsson lyckats komma utför trätrappan och hade sälanda varit räddad, men återvände ånyo till öfre vinden, då hon saknade sin broder och öfriga med henne inneboende personer. TX a rn må om et ost MA kt re mn ad JV RA a