G. Brandes Hovedströmninger bedömda i Revue des deux Mondes. Med skäl torde kunna sägas, att ej på mycketlänge något alster inom Skandinaviens litteratur väcktsådant uppseende, som doktor Brandes Hovedströmninger. I förf:s hemland hängaf man sig kt en hetsighet utan like och sökte ordentligt hudflänga honom. I Sverige har kritiken med stort erkännande uttalat sig om dennalitterära företeelse, som an mera är bekant vida utom nordens grän ser. Första häftet har nemligen blifvit öfversatt på tyska och har framkallat utförliga omdömeni de tyska litterära tidskrifterna. Man har funnit vissa afdelningar i. boken något ytliga; men erkänt sig ha att göra med en ovanligt begåfvad författarpersonlighet, äjerf och omfattande i tanken, af stor förmåga att tillegna sig och bearbeta äfven andras id6er samt af ovanlig formfalländning. Det senaste vitnesbördet om detta arbetes framstående beskaffenhet finnes att tillgå i det nyss hitkomna häftet för den 1 Nov. af Revue des deux Mondes, som egnar sin främsta uppsats åt en omfattande innehållsredogörelse för Hovedströnmningernes. Att inlåta sig på enskildheterna i denna franska analys, torde ej vara lämpligt, eftersom våra läsare utan tvifvel ha sigihufvudsak bekant, huru Brandes behandlar sitt ämne, men nägra mera allmänna betraktelser af den franske krivikern kunna vi återgifva. Adavrtonde seklet framkastade två grundprinciper: inom vetenskapen den fria forskningen, inom litteraturen den fria utvecklingen af det sant och skönt menskliga. Dessa id6er eröfra werlden, och allt som skiljer sig från dem går sis undergång till mötes. Bakom denna rörelse är allt byzantinisme; vetenskapen är der ingenting annat än skolastik och poesien fantasmegorie. Dessa stora strider under föregbende Ärhvndrade, genom kvilka så många nya ider lösgjorde sig för hela Europa, hade Jemnat de skandinaviska lämderna nästan oberörda, Om franska revolutionens eröfringar hade Danmark knapt haft en aning, hvilket dock icke hindrade detta land, som ej deltagit i aktio nen, att få vara ed om reaktionen. För atv taga sig till vara för det närvarapdes farliga tendenser drogo fig de skönlitterära författarne tillbaka till det förflutna; man; närde sig med allegorier, myter och legender, och romantikens blåa blomma betäckte marken. Mot donna utifrån hemtade livtevatar borde den fria undersökningen förr eller senare vända sig. Redan länge — säger Brandes — har ordet tänkare hos oss varit liktydigt med kättare, Jag vill visserligen tala såsom andra menniskor, eller rävtare sagdt, när jag talar betjena mig af andra menniskors språk; men Pär frågan är om att tänka, blir det en apnan sak, Det är mig Kika så omöjligt att tänka med min nästas hjerta, som att för mitt uppehälle draga gagn af den föda, som uppehåller andra. Att börja med att vara sig sjelf, är det oundgävgliga vilkoret för att kunna betjena sig af vunna xesultatoch skörda vinst at andras goda. Medelmåttan nöjer sig med bvad man gifver och tager hvad som fing till hands, men den öfverlägsna förmågan väljer sin verld och umgås endast med beslägtade andar, hvilket förorsakar, att när han ramträder gent emot det bestående, kunna stridsämnen ieke saknas. I dessa RSA a an et