LAIRDEN AF NORLAW . jAR Mrs Oliphant. Fru Martha studsade och kastade en snabb blick på Ketty, medan hennes kinder fingo högre färg. Jag! sade hon; hur skulla jag veta det? Hundratals unga flickor i denna del af landet kunna väl gitta sig med fransmän, u.an att jag känner dem, Jag vetinte mera om Melrose, och hvilka som der gifta sig eller dö, än om det läg tusen mil härifrån, Och mången har hört talas om Norlaw, som jag icke känner och som ej känner mig. Ketty betänkte sig litet, innan hon sade något vidare. Hon kände fru Martha nog för att veta att hon icke ville såra henne med detta svar, men äfven tillräckligt för att finna att hon sjelf borde yttra sig försigtigt. Det hade just icke varit någoa gynnsam början af samtalet och Ketty undrade hvad hon skulle tala om härnäst. Men medan hon letade efter ett nytt sam talsämne, höll fru Martba det nyss afhandlade fast i sina tankar. De sutto åter tysta en stund med sina arbeten och lyssnade på elden som muntert lyste och sprakade på härden, då fru Martha så tvärt att Ketity spratt till, frågade: Hur ser hon ut? Hon? Ketty kom i ögonbliket ej ihåg hvem hon menade. — Jaså, den unga guvernanten vid Melmar? sade hon; jo, hon är liten, liflig och täck, med mörka ögon och mörkt här — en förtjusande varelse, 4) Se A. B. n:r 218—225, 227—231, 233—237, 289—254 och 256—264