för bildande af lärarinnor. Då vi gå att med några ord besvara of vanstående artikel — hvilken, såsom läsa ren utan gäreskild fingervisning torde inge. utgör ett ganska intressant aktstycke — få vi till en början erinra derom, att den med —8— undertecknade uppsatsen i Aftonbla det för den 6 November har karakteren af en förfrågan hos seminariets direktion, hvar. för ock dess öfverskrift utgör en vördsam hemställan till denna myndighet. Längre fram frågar artikelförfattaren höfligt, om direktionea icke skulle pröfva skäligt att närmare undersöka de förhållanden, som i uppsatsen äro berörda, och sedan på lämpligt sätt meddela allmänheten faktiska upplysningar om de resultat, till hvilka under sökningarna ledt. I de ord, med hvilka redaktionen fäste läsarens uppmärksamhet på nämnda uppsats, yttrades endast några ord om ett och annat, som mera allmänt lagts det ifrågavarande läroverket till last; men äfven denna uppsats slutar med att hänskjuta frågan till seminariets direktion och lärarepersonal. Vi hoppades att det skulle vara klart för eu hvar, att vi, långt ifrån att vilja framställa obestämda anklagelser, insinuationer, som ej kunna besvaras, tvärtom önskade gifva läroverket tillfälle att öppet inför hela allmänheten yttra sig om befogenheten eller orättvisan af de klagomål, som ofta uttalas enaskildt Mman och man emellan och framför allt ville vi, öfvertygade som vi äro att här verkligen finnes någon eld som är orsak till röken, gifva en direkt anledning för direktionen att rätta förut begångna misstag och en maning att undvika sådana för framtiden. Det är icke möjligt annat än att både styrelsen och lärarepersonalen bafva kännedom om och finna sig besvärade af det misstioende, som i mårga år hängt vid läroverket. Ett bestämdt och ärligt uttalande skulle mer än allting annat klargöra frågan. Deticke obetydliga antal personer i vårt land, som intressera sig för läroverket, finge någonting fast och gifvet, hvartill de kunde anknyta sina förboppningar eller — sina farhågor. För ett dylikt offentligt uttalande vore det hvar mans skyldighet att bysa förtroende, ända till dess man kuude bevisa, att det i något afseende vore otillförlitligt. Då så var, borde ået förekomma en hvar ganska lätt förklarligt, att —s— hvarken ville eller borde framkomma med bestämdt formulerade anklagelser i vidsträcktare mån än som skedde. Det i artikeln anförda beviset på oförstånd, nemligen det som rör undervisningen i pedagogik och metodik (alltså två ämnen) hvilket härmedelst rättas), syntes deremot så upprörande samt bevisa så mycken tanklöshet och tillika vara så konstateradt, att det mycket väl kunde offentligen bränpmärkae. Läsaren behagade derjemte erinra sig, att detta olämpliga cch för eleverna i så hög grad tidsödande och betungande nunndervisningssätt bedrifvits i snart ett helt decennium och midt under det läroverket gjort de ilrigaste, ehuru icke med full framgång krönta bemödanden att bevisa sig oskyldigt till den derstädes förekommande öfveransträngningen. Iusändarne bafva synbarligen icke rätt fattat denna vår mening. Enligt deras åsigt hafva vi svårligen förbrutit oss genom antydningar, som, mena de, skulle kunna tolkas till och med derhän, att alla de lärare och lärarinnor, hvilka sedan 1864 tjeuetgjort vid läroverket, de nu varande såväl som de afgångna, äro eller varit underhaltige. Vi våga på det högsta betvifia både att våra ord så uppfattats at mer än ett myc ket litet fåtal och i ännu högre grad att man med något skäl kan så tyda dem, Det säkra är, att vid nedskrifvandet icke ens en tanke på möjligheten af en sådan tydning föresväfvade fört. af den artikel, i hvilken de förekomma, Den mening, ur hvilken insändarne ansett en så betänklig slutföljd kunna dragas, lyder fullständigt: Vissat är emellertid, att hela institutionen genom den brådstörtade förändring, som skedde i början af 1860 talet, fick en stark anstrykning at läseri, samt att åtskilligt talats man och man emellan om att vid tillsättning af tjen ster inom detta läroverk mindre lyckliga val af personer egt rum. Det torde blifva svårt nog, att ur dessa ord få fram den tolkning insändarne anser möjlig. Då emellertid vårt yttrande blifvit missförstådt, skola vi närmare förklara detsamma, hvarvid vi äfven skola söka åstadkomma ett försvar för dess fulla giltighet. Hvilket det ena af de antydda valen är, synes det hafva lyckats oss angifva med tillfredsställande tydlighet. I sammanhang härmed tillåta vi oss upp