dels skulle de angripna då komma i tillfälle att uppträda till sitt försvar. Visserligen torde tidningspressen ej vara det närmaste forum för sådana mål som ifrågavarande, men åtminstone insändarne af dessa rader skola för sin del ej undandraga sig att offentligen meddela upplysningar om sitt lärosätt, i fall de skulle personligen angripas, helst som de gerna medgifva, att det icke ligger utom pressens uppgift — ehuru sådant sällan hittills förekommit — att beifra missbruk vid de offentliga läroverken, om såda na af svår beskaffenhet skulle förekomma och antagligen ej på annan väg skola rättas. fverlemnande åt den myndighet, till hvilka de nämde artiklarne adresserats, att svara på de gjorda anmärkningarna, åsyfta ins. härmed endast att från Aftonbladets sida framkalla en förklaring, som ådagalägger, huru långt dess för kastelsedom öfver läroverkets lärarepersonal sträcker sig, samt de grunder, hvarpå denna dom i hvarje specielt fald stöder sig. —s— och Aftonbladets red. torde lätteligen finna — liksom vi äro förvissåde, att den tänkande delen af allmänheten gör det — att anklagelser af den obestämda art som de ofvannämda ej kunna besvaras, och att de derföre tillsvidare måste gälla såsom blotta insinuationer, hvilket emellertid ej hindrar att såväl läroverket som enskilda personer deraf kunna lida stort men. Stockholm den 12 Nov. 1873. . Livrare vid seminarium för bildande af lärarinnor.