LAIRDEN AF NORLAW Mrs Oliphant. Desire fann biblloteket i högsta grad otrefligt, då de kommo dit in; hon kände ett begär att öppna ett fönster, att friska upp den halfqväfda elden; — hon fann icke alls underligt att henner elevs pappa hade bledet uppåt ansigtet också förs middagen; det var mera att andra på att någon kunde andas der inne. Samtalet räckte temligen länge och afvek 35 småningom från Desir6es lilla qvartal till andra ämnen. Mr Huntley visade ett vänligt intresse för hennes familjförhållanden; han gjorde många frågor, dem den unga flickan besvarade både med en viss grad af försigtighet och med uppriktighet; — den senare var hennes egen, men försigtigheten en följd af ett bref som Desiree bar i sin ficka och emot hvars förmaningar ingenting kunde förmått henne att bryta. Under deras samtal inhemtade mr Huntley rätt mycket, ehuru ej precist det som han hade önskat att få veta. Det började skymma på eftermiddagen och medan han satt i den osäkra belysningen, med fönstret och den stora idegranen på sin andra sida, blef han alltmera lik den stora, rödspräckliga, lurande katt, som han hade så lätt för att likna; Slutligen fick mademoiselle, gå, sedan han gifvit henne ett vänligt råd. Han ansåg det för hennes egen gkull vara bäst om hon icke — ja, ej ens till någon i detta hus — berättade att hennes mor var skot) Så A. B. v:p 218—225, 227—231, 223—287 2389—254 och 256—262.