Hugon meddelar ett högst kuriöst faktum, hvilket, så vidt man vet, icke blifvit bemärkt i de öfriga diamantförande lagren. De för sin vat tenklarhets skull vackraste diamanterna brista ofta sönder efter några dagars beröring med luften. Diamanter i oktaedrisk form och med glatt yta brista vanligen sönder under loppet af första veckan; undantagsvis sker bristningen så sent som efter tre månaders förlopp. För att förhindra denna sönderbristning inhölja diamantsökarne stenen straxt sedan de hittat honom i ett lager af talg. Ännu känner man ej orsaken till detta fenomen. Hr Desdemaine Hugon tilllägger, att ymnig tillgång på granater ofta är ett tecken till rikedom på det undersökta stället. Mycket sällsynt är det att finna stora diamanter der det är rik tillgång på små. Omkring en stor berghäll, eller snarare under den, hittar man nästan alltid en stor diamant. De lager, som gränsa intill bassinens inre väggar, äro alltid mycket rika på diamanter, under det att de ädla stenarne alltid äro mycket ojemnt kringspridda längre inåt bädden.