Zoologiskt. . Utdöd fauna. Det behöfves mycket mindr tid, än man antager, för att förändra ett land fauna eller flora; det är nog med menniskan verksamhet i detta afseende, såsom man finne af ett arbete af Alphonse Milne-Edwards om de fordna fannan på ön Rodriguez. Denna lilla ö belägen 300 sjömil estnordost om Manritius, ä temligen litet känd af naturforskarne. En resand. fransman vid zamn Leguat tillbr; der två å mot slutet af det sjuttonde århundradet och of Muliggjorde en utförlig beskrifning öfver ön Men allt hvad han berättade stämde så fög: öfverers med senare uppgifter af sjöfarande, at hans bok ingaf endast ringa förtroende. Förhål landet är, att allt har förändrats sedan Leguat tid. Enligt hans berättelse hade ön en rik ve gatation och en mycket omvexlande fauna; men nu finnas der nästan inge djur. . Strickland, Melville och Newton ha bevisat att den fågel, som Leguat benämnde le soli taire, verkligen har funnits till; Milne-Edwards å ena sidan har rekonstituerat de af Leguat om kalade stora papegojorna, en art, som nu me; icke finns hvarken på dema ö eller på någo annat ställe på jordklotet. Genom de djurben som Milne-Edwards fått sig tillsända, har har kannat konstatera, att förutom enslingfågeln. och de stora papegojarterna lefde fordom på Rodriguez många andra fåglar, som Leguat hade sett der 1691, men hvilka nu ej finnas. Milne. dwards har rekonstituerat en fågel af en liten hönas storlek, hvilken liknar Nya Zeelands OCyirome, och likasom denna är oförmögen att flyga. Det är utan tvifvel samma fågel, som Teguat benämnde elinotte, och som var långt ifrån utt tillhöra denna zoologiska STEP. Den kunde ) flyga, berättar Leguat, och de hade stor motvilja met den röda färgen. När man höll framör dem ett rödt skynke, kastade de sig på det ned så stor ilska, att det var lätt att bemäktiga sig dem, under det att deras uppmärksamhet var jatad derpå. Samma egenskap har Milne-Edwards iakttagit hos ocydromerne i det naturhi;toriska museets menageri. Äfven lära på ön ha uannits hägrar med stort hufvud, stark näbb och korta fötter. Skelettet af denna vadfågel har lifvit fullständigt rekonstitueradt. Det måste vara, samma fågel, som Leguat kallade butor. Det fanns äfven två arter af uglor, af hvilka åtrinstone den ena var bestämdt olik denu befintliga arterna. Ber aa Milne-Edwards har således bit för bit rekontituerat en nu utdöd verld, och hans utlåtanden bekräfta i alla ponkter Leguats berättelse. Det ir således icke längre tvifvel underkastadt, att Då mindre tid än två århundraden ganska beydliga förändringar försiggått i denna fordom ika, nu mycket fattiga fauna. Vegetationen lar äfven ombytt karakter, ty de vackra träd. m hvilka Legnuat talar, ha till större delen gifrit ram för basksnår. Dessa förändringar äro varken att tillskrifva någon geologisk katastrof ller några meteorologiska fenomener, ty klimaet är sig likt. De lokala traditionerna gå ut vå, att stora skogseldar, antända af menniskor, a förstört skogarne. Det måste äfven vara menliskornas inflytande, som direkt eller indirekt örorsakat, att djurarter, som fordom lefde på ön, mu dött ut. (Journal des Debats.)