Strödda underrättelser. Politiskt. ..En budgetvägran. En författare i en norsk tidning påminde nyligen om att den preussiska nationalförsamlingen förkastade budgeten år 1848. Nu omtalas i Generalkorrespondenz ett annat exempel på finanslagsvägran och i sammanhang dermed en verklig skattevägran af folket, nem. gen I Kurhessen år 1850. Sedan ministern Schef.er i lång tid hade trampat författningen och folkets lagliga rättigheter under fötterna. medförde år 1848 en förändring till det bättre af kort varaktighet, då ministern Eberhard styrde landet enligt liberalare grundsatser; men plötsligt behagade det år 1850 en vacker dag kurfursten att afskeda denna ministere och utnämna den beryktade Hassenpflug till premierminister. Denne började utan minsta anledning gå bröst: gänges till väga mot ständerförsamlingen, förde ett hotande språk mot henne och upplöste henne slutligen under förevändning, att hon hade i sinnet att förkasta finanslagen, hvilket för öfrigt då alldeles icke var händelsen. Men hans uppförande retade det eljest så Ingna och laglydiga hessiska folket, och de nya valen utföllo så, att den i Augusti 1850 åter sammanträdande ständerförsamlingen verkligen förkastade finanslågen, hvartill närmaste orsaken var den, att Hassenpfluz fordrade, att man skulle bevilja stora summor, utan att man erhöll ringaste upplysning, hvartill de skulle användas. Derpå utfärdade kurfursten den 4 Sept. 1850 utan ständernas samtycke en förordning, hvari det påbjöds, attskatterna skulle upptagas och utgifterna utgöras tills vidare i 6 månader enligt den gamla mägeten. Denna förordning ansågs likväl af många för ogiltig, och icke allenast befolkningen vägrade att betala, utan äfven tjenstemännen vägrade att indrifva skatterna. I de härom uppkomna an cångarne omfattade domstotarne den åsigten, att förordningen af den 4 Sept. icke berättigade till att indrifva skatterna, och under det att j qeringen afsatte tjenstemän för olydnad, fällde domstolarne tjenstemän till straff, derför att de handlade efter regeringens föreskrifter. En fullständig villervalla rådde i landet, och ingen visste, hvem som egentligen hade att befalla. jelfva armån visade prof på ett allmänt upplösningstillstånd. Under dessa omständigheter besvärade sig kurfursten hos förbundsdagen i Frankfurt öfver sina olydiga undersåter, och till följd deraf beslöts förbundsexsekution mot hessarne. Ty förbundsdagen, som just höll på att rekonstruera sig efter sin upplösning år 1848, utgick derifrån, att förordningen af den 4 Sept. var giltig, eller att åtminstone domstolarne. tjenstemännen och undersåterne voro skyldige att åtlyda de af kurfursten i laglig form offentliggjorda föreskrifterna och befallningarna, utan att ega rättighet att förneka deras iltighet. Derför beslöts förbundsexsekution, och dess verkställan le uppdrogs åt Baiern. I slutet af år 1850 ryckte baierska trupper in och besatte landet. Skatterna blefvo indrifna genom militärexekution, och befolkningen betungades med sträng och stor inqvartering. Man fordrade af domstolarne, att de uttryckligen skulle erkänna förordningens af den 4 Sept. giltighet, och om de olycklige domrarne vägrade att sålunda gifva sig sjelfve ett slag på munnen, fingo de hvardera 35 soldater i inqvartoring, hvilka de måste underhålla med full kost. till dess de gävo med sig. Många togo i förtviflan afsked eller lemnade landet, ehuru de så. som familjfäder derigenom störtade sig sjelfve i stor nöd och fattigdom. Yrkena lågo nere, och ett allmänt missmod spred sig till alla, men det var naturligtvis ingenting annat att göra än af. stå från ett alldeles hopplöst motstånd och gifva efter. Först efter många månaders förlopp afsågade de baierska trupperna, lemnande efter sig yktet, att de med exempellös råhet hade utfört lessa moderna dragonader.