något ondt. Då de se att folket har gått skola de nog öppna porten här inne. Jag föraktar dem! ropade Desir6e och borttorkade hastigt sina tärar; de ha ute stängt mig ibland folkmassan, emedan de fruktade för sin egen säkerhet, Jag för aktar dem, se här! En sten hade träffat henne vid tinningen såret var icke stort, men Desir6e var upp retad och förnärmad, Och de ha kunnat lemna mig här utan för porten! ropade den lilla fransyskan un dor nya tårar; fastän detta är min mors fädernesland och ehuru jag ville älska det kunde de vara nog grymma, att utestäng: mig ibland främligar och iogen bryr sig alls om mig. Ack, ack! så gör man inte i Frankrike, der kastar man inte sten på qvinnor — der dödar man män! Cosmo var betagen af fasa öfver det ut delade slaget och dessutom djupt hänförd af den unga flickans hjeltemod, på samme gång som han blygdes öfver sina lands mäns och politiska bundsförvandters bete ende. Han ansåg Desir6e vara en ny Jeanne dTArc, attackerad af en pöbelhop. Men det var ett misstag; hvarje mar skulle känna sig förintad af blygsel öfve! hvad som händt, försäkrade Cosmo, medar Cameron, som hade följt honom, lugn och tyst knackade på porten. Efter en liten stund öppnades porten a skolans förestånderskza, en gammal dam a mycket allvarsamt utseende. I förstugar syntes två af husets tjenarinnor, hvilka if rigt försvarade sig. Jag var der uppe i rummen och hörde inte det minsta, sade den ena. Ja, int rår jag för hvad som händt, ropade der andra; den franska missen rusade ut på trappan och porten slog igen bakom henne