LAIRDEN AF NORLAW . Mrs 0 tiv hant. Tidskriften? Visst inte! — tvärtom; jag skulle knappt se någonting hellre, sade mr Todhunter. En vacker italiensk legend, eller några sagor från Rhen, späckade med en liten romantiserad berättelsa om huru ni fått höra den — förträffligt! Men jag måste se er i mitt hem desaförinnan. Och hvad honorariet angår, så kunna vi svårligen komma öfverens derom, innan vi få se hvad spridning tidskriften får, men ni känner mina principer, sir, och jag kan tryggt säga, att jag aldrig svikit någons förtroende. Jag är en rättfram och enkel man, just sådan som ni ser mig, men jag skattar högt snillegåfvan och unga talanger skola inte sakna stöd här i Edinburgh, så länge jag har nå. got att säga. Med wånga tacksägelser och mycket lycklig lemnade Cosmo sin nye vän och återvände hem med hufvudet fullt af italienska legender och Rhensagor samlade på platsen. Dessa tankar förjagade nästan Mary at Melmar ur hans minne och om ynglingen ej redan var yr i hafvudet, så var det ätminstone fara värdt, att han snart skulle bli det, till följd af alla vackra ord han fått höra. Vi böra emellertid säga att mr Todhunter icke var någon bedragare; han liknade blott i sin väg en af dessa fuskare i ett yrke, hvilka af en slump komma i besittning af någon enkel mekanisk idg, den de i glädjen öfver sitt fynd förkunna såsom alldeles ny, ehuru den varit känd redan i hundra år. Mannen 4) Se A. B. n:r 218—225, 227--281, 288—287, 239—254, 256 och 256,