tjenstemän, till hvilka sökandena äro att hänföra, tillåter sig statskontoret fästa uppmärksamheten derå; att desse senare i allmänhet uppbära sin aflöning till hufvudsakligaste delar af fvederbörande församlingar och att det således icke skä ligen kan tillkomma staten att bekosta aflönin gen åt sådane tjenstemäns vikarier, i fall de ordinarie tjenstemännen möjligen icke sjelfva böra vidkännas någon utgi ärför; och då dertill kommer, att, i händelse den nu begärda ersätteng beviljades, flerfaldiga anspråk på enahanda förmån skulle komma att framställas icke blott från tienustemän, tillhörande ecklesiastikstaten, utan äfven från sådane civila tjenstemän, exempelvis borgmästare och andra magistratsTO hvilka af kommunerna ensamt aflönas, nner på grund häraf statskontoret sig sakna ag ifrågavarande underd, anhållan understödja. Angående denna fråga har K. M:t ännu icke fattat sitt beslut. — Svenska slöjdföreningens sammankomst i gär afton var besökt af en ovanligt talrik församling. Äfven damer hade infunvit sig för att åhöra de utlotvade föredragen. Med anledning af amerikanska regeringene inbjudning till Sverige Norge att deltaga 1 verldsutställningen i Filadelfia 1876, har K. M:t genom kommerskollegium låtit infordra yttrande af, bland andra, svenska slöjdföreningen. Meå anledning häraf har föreningeng styrelse uppsatt förslag till ett utlåtande, som vid denna sammankomst underställdes föreningens pröfning, och hvari styrelsen obetingadt tillstyrker K. M:t att antaga inbjudningen samt uttalar såsom sin ksigt, att staten bör anslå nödiga medel för ett svenskt kommissariat vid expositionen och till understöd för obemedlade handtverkare, som vilja resa dit, äfvensom att ett kronans fartyg bör för transporten af expositionsartiklar få användas. Rörande detta förslag uppstod nu hos föreningen en kortare öfverläggning, hvari hrr Löwstädt, Ljungberg, Fichkhorn och Dietrichson deltogo, Hr Ljungberg erinrade om att man på senare tider börjat flerstädes draga i tvifvel, hurnvida de kanske alltför tätt återkommande Toridensstallalngarn. verkligen äro af en nytta, som motsvarar den dryga kostnaden för desamma; antydde vidare attianseende till Philadelphias aflägsna läge vore att befara att utställningen derstädes endast till namnet skulle blifva en verldsFJ AE vg påyrkade, att föreningen måtte tillstyrka inbjudningens antagande blott under vilkor, att ett lifligare intresse förjeaken ;visade sig hos våra större industriidkare, så att någon utsigt funnes att vårt land komme att bli vid utställningen värdigt representeradt. Hr Eichhora ville äfven att i skrifvelsen till K. M:t borde med någon lämplig fras antydas önskvärdheten af att ett sådant intresse förefunnes, innan man antog inbjudningen, men ått föreningens tillstyrkan icke borde göras häraf beroende. Föreningen godkände emellertid till sist styrelsens skrifvelseförslag utan alla ändringar, på skäl, som dels af professor Dietrichson och dels af ordföranden v. Dardel anfördes, och hvilka hufvudsakligen gingo derpå ut, att ett folk, som vill anses för och verkligen vara ett kulturfolk, i våra dagar icke kan Nr på sig att deltaga i de civiliserade nationernas täflingar, åtminstone icke så länge dessa följas af allmänna sympatier. Härefter fick man höra ett föredrag af professor Dietrichson rörande nordens konstindustri och verldsutställningen i Wien — en liflig framställning, som väl skulle förtjenat en ännu talrikare åbhörarekrets. Efter att ha kastat en hastig blick — ty tiden medgaf icke annat — öfver svenska afdelningen vid Wien-expositionen och dervid anmärkt bland hvad som icke fanns der representeradt: 1:0) guldsmedsyrkets produkter (hvarför tal. ansåg oss böra vara våra guldsmeder tack skyldiga, ty de skulle annars bara gjort oss skam); 2:0) jernindustriens alster (hvilket tal. djupt beklagade, huru glädjande det än ur en viss materialistisk synpunkt kan tyckas vara, att vårt jern går i marknaden lika bra, utan att på detta sätt föras till torgs); och 3:0) glasvaror, öfvergick tal. till några reflexioner rörande hvad vi lärt oss at Wien-expositionen;, och förklarade han den värdefullaste lärdomen vara denna: de små nationernas industri kan aldrig göra sig observerad på den stora verldsmarknaden, såvida den icke är bygd på nationel grund, skvida ej dess alster utgått, så att säga, från nationens egna industriela traditioner och sålunda äro för dem egendomliga. För svenska industrion t. ex. gäller derför att skaffa sig goda modeller, hem tade ur den gamla, rena svenska källan, och att föra artiklar, gjorda efter dessa modeller, till de stora verldsexpositionerna. Slutligen höll ingeniörenv Werner Cronqvist ett äfven med intresse åhördt föredrag em enkla och billiga sätt att färga trä.s (D. N.)