vresporslinet, eger väl Eatopa knappast nå got motetycke. De textila -erenarne af konstindustrien ät märkte sig långt mindre i Wioh än i Paris 1857. De f. d. kejserliga gobelinfabriker nas frånvaro bidrog i väsentlig mån här till. Men väl äfven den riktning vår smak har fått i sonare år genom beröring med Orienten. Kom ifrån betraktandet af de af 038 beskrifna indiska och persiska mat torna, som göra boningen till ett hem för mättad, rtilla färgprakt, deri det är godt att Vistas — och gå så till mr Brasqueniern för öfrigt förträffligt arbetade gobelin: BEurgpas bortförande med dess onekligen Ena kolorit, dess klarhet i skuggorna, eller till F. Duplan Successeurs Co.: Hundar i skogen, med dess verkligen delikata färgnyanser, eller till dAubnaussons Diana och Endymion, Resande och vargar på svön. el ker till Salandroues stora matta: blå grand, hvitt midtelparti med enorma blommor, eller till Clement Graviers (Nismes) om verkliga målarskonstens mästerskap påminnande gobelins, och det skall genast gripa oss att motsatsen mellan den oriontaliska förgprincipen och den europeiska, som hvilar på en symmetrisk fördelning af färgerna och en na. turalistisk framställning af figuror elier blommor, utfaller absolut till den orientaliskas fördel; ty pro primo äro de franska mattornas och tapeternas glänsande färger ej lånade från frågan om hvad som klädde boningsrummet, utan från den lefvande.naturen eller dess återgifvarde i rena konstverk; sålunda är det högsta denna princip kan ästadkomwma: ett på industriel väg an: der stor möda åstadkommet konstverk, som amnålaren skulle göra oändligt lättare och bättre på sitt staffii, under det. den orientslieka principen ar konsten endast lånar tsorien för färgverkan och använder den i fri formbildning, stödjande sig vid ögats behof af lugn, hvila och behag; pro secundo blir just derför vistandet i ett rum, klädt med franska dyrbara mattor och tapeter lika obehagligt, som vistandet i ett med orientaliska blir angenämt — och åter stå vi vid detta faktum, tt Frankrika ofta nog förfelar konstinduetriens mäl genom att in blanda alldeteg tör mycket industriel konst; Frankrike står högstifråga om konst, högst i fråga om teknisk skicklighet, högst i fråga ort förgsinne, men tillämpningen på de enskilda industrigrenarne har ej varit lycklig; — hvad vi förut sagt, upprepa vi här kom slutresnltat: för mycken industriikonsten, för mycken konst i industrien!