SRS VNA. År det icke glädjande att finna sin nationalitet så väl företrädd? H. N. HB. H. redaktör. I HW 245 (tisdagen den 22 Okt.) af eder ärade tidning finnes infördt ett svaromål af Nerikes Allehandas utgifvare, riktadt mot utgifvaren af Svenska Veckobladet, hvari stär att läsa, utom mycket annat som rör spridningen af Svenska Veckobladet, äfven töljande: Det högt aktade Sällskap, som i en hastig vändning kom att-i denna affär bli sällskap åt Svenska Veckobladets utgifvare, var frän hans sida afsedt att utgöra en moralisk borgen för ett företag, som han insåg deraf vara i bebof, och för att i nödfall hållas fram som en sköld. Då sålunda Sällskapet för nyttiga kunskapers spridande direkt blifvit indraget i en tvist, som hittills varit förd allenast mellan Svenska Veckobladet och dess konkarrent Allehanda för Folket, och hvari bärda beskyllningar blifvit utslungade mot hr Kjellberg, tager jag mig friheten att med nägra ord bemöta dessa tillvitelser, hvilka i viss mån äfven måste anses riktade mot Sällskapet. Det torde vara bekant, att den revolution, som i begynnelsen af detta år försiggick i afseende ä tidningars och tidskritters postbefordring haft ett ganska stort inflytande å spridningen af den periodiska pressens alster. De större tidningarna hafva all anledning till belåtenhet med förändrin gen; men så är icke förhållandet med tidskrifter och smärre tidningar, särskildt dem som äro afsedda för den större allmänheten. Vi väga påstå, att förändringen för dessa kan få ganska betänkliga följder, om icke billigt afseende göres å de behof som för dem äro egendomliga, och att med dessa bebof äro på det närmaste förknippade den stora massans intressen. Det gäller att möj: liggöra bildningsmedlens spridning till de samhällsmedlemmar, hvilka i allmänhet icke hafva tid eller lust att göra nägon egen ansträngning för att komma öfver desamma; och ett hufvudvilkor härför är, att dessa tidningar och tidskrifter. må kunna begagna agenter i orterna, hvilka hvar i sin krets kraftigt verka för deras spridning. Från poststyrelsens sida hafva under detta är med största beredvillighet gjorts flere medgifvanden för detta behof; men vi våga dock pästå, att ännu icke nägon rät tillfredsställande form blifvit fannen och att icke minst postverkets tjenstemän lifligt önska något nytt och för dem mindre obeqvämt befordringssätt än det nu öfliga med s. k. postlistor och avislappar. Sällskapet för nyttiga kunskapers spridande har, såsom sjelfva dess namn antyder, ett särskildt åliggande att egna sin uppmärksamhet åt dessa förhållanden. Det för ej vara likgiltigt för frågan om bästa sättet att sprida god läsning till den stora massan och är skyldigt att för detta ändamål begagna alla lofliga och verksamma me: del. Det har under de senare ären också gjort stora ansträngningar och betydande pekuniära uppoffringar för detta syfte och sett sina bemödanden krönta med rätt stor framgång. Det har förvärfvat ett stort antal ledamöter och agenter och dess tidskrifter hafva genom dessa vunnit en ej obetyd: lig spridning. Men det har under det sista året arb-tat under ganska ogynnsamma förhållanden och hade anledning befara att från och med nästa år möjligen blifva alldeles förlamadt i sin verksamhet genom vissa förändringar i det nuvarande befordringasättet. Man måste då se sig om efter något nytt sätt för spridningen, och det som af hr Kjellberg föreslogs, befanns under dåvarande förhällanden våra det lämpligaste. Det bestod, i korthet uttryckt, deruti att den hittillsvarande agenturen erhöll en organi sation, så att i hvarje -postkontors närhet anskaffades en hufvudagent, hos hvilken agenterna i kringliggande orter egde att inköpa prenumerationssedlar, och som uppbar och redovisade peoningmedlen. Stora ansträngningar gjordes för utt anskaffa dessa hafvudagenter. Vi vände oss till personer af alla sambällsklasser, till prester, folkskolelärare, godsegare, bruksbokhållare m. f. och bland andra äfven till — posttjenstemän. Deras uppdrag skulle bestå uti att mot viss afgift till våra agenter försälja prenumerationssedlar. Det är detta man behagat kalla ett försök att muta en hel tjenstemannakår eller att skaffa sig ett privilegium. Hvad det senare beträffar, är det ju klart att pri vilegiet ej är större, än att hvar och en kan förskaffa sig detsamma, som gör samma an: strängning. Hvad det förra beträffar, tilllåter jag mig påpeka, att när dessa cirkulär kringsändes, var det enligt lag och författningar hvarje posttjenstemans fulla rätt att mottaga ett sådant uppdrag. Poststyrelsen har sedermera skyndat att förbjuda tjeastemännen sådan agentur, men derefter har ej heller något sådant cirkulär mig veterligen kommit dessa tjenstemän till handa, Så mycket för att besvara den beskyllning som blifvit riktad mot Sällskapet lika mycket som mot hr Kjellberg. Hvad beträf far yttrandet, ast hr Kjellberg i en hastig vändning begagnat Sällskapet som sköld m. m., bor jag få upplysa, att hr Kjellberg redan för 1, år sedan enhälligt inkallades som ledamot at Sällskapets styrelse och att det är Sällskapet, som hos honom står i största förbindelse för det blständ han lem: nat detsamma till uppnäende at dess syften. För öfrigt torde br Kjellbergs företag — en tidning som utgär i öfver 50.000 exempl. och som enligt sammanstämmande vitnesbörd från mänga häll uträttat ofantligt myc: ket till spridande at läslust och allmänna intressen vissticke behöfva någon sköld.. Stockholm den 24 Okt. 1873 Med största bögaktning Hung Forssell. gj BLANDADE ÄMNEN.