tember till tyske generalen Stieble erbjuder ni er redan att kapitulera. — Bazaine: Det brefvet hade ingen vigt; det skrets i ett anfall af dåligt lynne. --— Ordf.: Var ni då alldeles okunnig om dep försigtighet krigslagarne ålägga en fästningskommendant i afseende på hans brefvexling med fienden? — B.: Nej, men jag var i en undantageställning och mäste klappa på alla dörrar. Det var ju revolution i landet. — Ordf.: Uader sådana förhållanden borde ni än starkare känt er pligt att nosa iakttaga lagens bud och icke bryta mot sjelfva hutvudpunkterna i reglementets föreskrifter om en befälbafvars förhållande till fienden. — B.: Er anmärkning vore rikiig, om jag haft en laglig regering. — Ordf.: Och ni trodde er nu kunna bryta mot de statens lagar, som förbjuda en general att öppna underhandlingar med fienden? — B.: Reglementet förskrifver mig att handla som trogen underskte. — Ordf.: En trogen undersåie iaktJager den ed han svurit lagarze. Sjelf sä ger ni ju, att ni ansig landets lagar ännu vara i sin falla kraft. Ni skulle då åtlydt dem. — B: Jag följde mitt samvetes bud. — Ordf.: Sedan det ble? er klart, att ni icke hade att vinna något på era underhand!ingar med fisnden, och sedan prins Frisårich Karl låtit er veta, att ioga andra kapitulstivusvilkor stode att få än dem vid Sedauv, gjorde ni er icke då den fråga, om ett alliaänt atfall kunde blifva mer förstörande för hären än en sådan kapitulation? — B.: Jo, men vägarne voro uppblötta och soldaterne modlösa. — Ordf.: Ni lät i tidmingarne införa uppsatser, egnade att göra voläaten modfäld. — B.: Min tanke var, att soldarens mod skulle höjas, då han fick se de svårigheter han hade att öfvervinna, — Ordf.: Hvarför lät ni icke, innan kapitulatioren undertecknades, sammankalla, i enlighet med reglementets bud, försvarrådet? — B.: Det var för sent. Jaz hade icke tid dertill. — Ordf.: I kapitulationsvilkoren fann ni icke för godt att stadga, att officerare och Bojdater skulle dela samma öde, ja, ni stälde det till och med så, att officerare, som ville afgifva det förnedrande löftet att icke mer tjena sitt fädernesland, skulle få frihesen af segraren. hvaremot de andra skulie afföras i fåpgenskap. — B: Dan bestämmelwen hade ingen vigt, ty endast ett litet antal cfticerare afg-f ettsådantlöfte. — Ordf.: Beglementet ålade er att före kavitulationen förstora fästningsv rken. — B.: Visserligen, nen ,eneral Cuffinigres sade mig, att vi som hecerlige män ej kunde göra det, och jag är öfvirtygad, att om det skett, skulle fienden hänsats på 039. — Ordf.: Hvilken ytterli gate bämnd väntade ni då af fienden? — B.: At förstöra fästningsverken skulle i avarje Jall kräft lång tid. Det var min pligt att i den punkten inhemta mina körbafälhafvares råd. — Ordf.: Men ni förrörde ej heller materielen. Alla de ofantiga krigstörråden, likasom soldatervas gevär Jät ni falla i fiendernas händer, som vände äm mot oss. — B.: Jag trodde mig icke hva rätt att förstöra materielen. — Ordf. : Inrau pi öppnade underhandlingarna, mäste ni väl batva trott er cga en sådan rätt? — B.: Jag hade icke tid och ansåg det deseutom för farligt, och jag kunde aldrig tro. fienåen skulle appstälia så härda vilkor. — Ordf.: Men ni mäste väl h:fva trott er ega vätt att förstöra materielen och vapnen? — B.: Jag fruktade, att fienden då skulle hämMats på staden Metz. — Ordf.: Ni menade Bs YMedes, att fisnden, tvärt emot den pya tiders krigsbruk, skulle öfverlemnat staden till sköflivg? Emellertid hade ni redan åtskillige bevis på att fienden icke ansäg sig hafva 2ättfghet till en sådan hännd. — B.: Mi yta. Men reglementet ålade mig icke att förseSra materielen och Vapnen. — Ordf.: Ni tvinga mig säga er, att ajeliva kapitnlationen, sow Di undertecknade, stod wianför reglementets föreskrifter. Hvarför jät pi öfven våra fanor fallai fiendens händer? Franska hären har förut aldrig öfver gi:vit dessa äroriko värteeken. Gat ni order att bära fanor.a till arsenalen? — B.: Ja — Ordf.: Hvarför blef icke den ordern troget utförd? — B.: Det kan endast förklaras af dröjsmål och vårdslöshet. — U-df.: Man har svårt att förklara sig en sådan väraslöshe:, om er order var tillräck!igt klar och rvdlig. Ni gaf ju ordern endast muntligen. Hvarför icke äfven skriftliet? — B.: Jag ansv det onödigt. — Ordf.: Emellertid skref general Soleille den 27 Oktober en order, utt fanorna. inneslutna i sina fodral skulle wnder betäckning afföres till arsenalen för stt införlitvas med fästvingens materiel. Ordern är utfärdad i evt namn. Var det på ert befallnivg? — B: Nej. Krigsrätten komm ar väl alt höra general Soleille om den sak en. — Ordf.: Ordern utfärdades icke förr än fljande dag, Befallde ni detta dröjsmäl? — BS Visst icko. — Ordf.: När pi hörde omtalzg. att Oro uppstått öfver de olika befallningarna, ade ni icke då, att ordern om fanornas införli Weg med materielen berodde på ett misstag? —B.: Hade det icke rådt Bå mycket slarf och likgiltighet, kunde fanorna blifva brända. —Ordf.: Er order före skref alldelas icke. att i Worra skulle brännas, — B.: Jag iakitog ty stnad härom, för att icke räka i svårigheter 1e6 fienden — Ordf.: Ni ville således, att kärb Mälbafvarne skulle på egen hand utföra hvad i försummat att åligga dem? Och för öfrigt aprosköts orderns utfärdande till den 28 eller sama dog kapitulationen egde rom, — B.: JaSX kunde aldrig tro på ett sådant uppskof.. — Ordf.: Här är ett bref, i hvilket general Jarras Å edra vägnar underrättar tyske general IStiehla, att fanorna, efter kapitulationens naderteckning, ej skola brännas, utan förvaras iarsenalen. Ni tillät ej heller soldaterna krossa sina gevär. För att hindra dem derifrån, utgaf ni en order, att krigsmaterielen bör noggrannt värdas intill fredens under: