ket, som af denna kunde sättas i rörelse icke i två timmar, utan i mer än två må: nader. Till denna upphöjelse bidrogo lika mycket motståndare som vänner, De förre berättade för folket med den största upp: riktighet och utan aning om den ömklighet man derigenom kändes vid, att Norges prisade grundlag och alla derpå byggda stats inrättningar vore värnlösa mot en sådan jätte som Sverdrup, hvilken derför borde förvisas från stortinget. Man erkände dermed sin oförmåga att besegra honom med skäl och grunder, bevisade sålunda i folkets ögon hans öfverlägsenhet och sin egen underlägsenhet samt uppbyggde med egna händer grundmuren under den fruktades storbet! Så har man kommit till en enda mans i andra land oerhörda maktfullkomlighet, en politisk diktatur, något som måste räknas till Norges lokala förhällanden. Förklariogen ligger i den närmast föregåande ti dens händelser. Intill 1848 leddes stortinget af ett mellaneller centrums-parti, men detta har sedan dess varit stadt i oafbrutet aftagande och är nu mera dödt och försvunnet. En del af ledarne upptogos i statsrådet, hvilket — åter i kraft af Norges lokala förhållanden, som utestänga statsråden från stortinget — snarare försvagar än styrker ett parti i nationalförsamlingen. Den krafttillökning, mellanpartiet vaun med de båda Motzteldt och Birch-Reichenwald, gick ock snart förlorad: två af dem inträdde i statsrådet för att snart få sitt afsked i sådan onåd, att sedan dess alla kabalens medel begagnats, för att hålla dem utanför stortingssalen, De öfrige ledarne blefvo för få, för att hålla partiet uppe; för dem återstod blott att dela sig, enhvar ät sina sympatiers håll, den ena åt höger, den andra åt venster. Denua upplösning af mellanpartiet är i hofvudsak gifven från det ögonblick, då Adolf Stabell efter 1857 års storting utträngdes ur representationen; dermed var det ur stånd att föröka eller ens vidmaktbålla sina krafter, och så gick det sin upplösping till mötes. Ytterligheterna stodo nu ensamma på skådeplatsen, högern kommenderades af Schweigaard, venstern af Ueland och Sverdrup i obestämbar samfällighet, det ringaste försök till en sjelfständig me ning mellan de båda partifanorna dämpades obevekligt. Ingendera behöfde nu frukta, att något mellanparti skulle rycka till sig segern. Men också fanns ingen makt inom representationen, som kunde förminska sammanstötvingens kraft och tjena till en förmedling mellan motsatserna, åvägabringa för likning och moderation. Striden måste så lunda blifva bittrare, och häri var det antagligt att högern skulle draga det kortare strået, När nemligen de stora frågerna af icke politisk natur, såsom om näringsfriheten, voro lösta, frågor i hvilka Schweigaard gått spetsen och utöfvat den allra största inlytelse, och de rent politiska spörsmålen trängde sig fram, var Schwei saards program uttömdt; han till och med skred tillbaka frän siva politiska föregåendens ståndpunkt. På 1863 års storling röstade han emot förslaget om statsrådens tillträde till tinget, som han flere gånger förut understödt. och 1869 röstade han mot årliga stortbing, hvilken reform han tre år förnt försvarat. Vid det förra Mt dessa tillfällen var det Sverdrup, förut motståndare mot statsrådens tillträde till stortbiöget, gick öfver och förklarade sig för denna reforms anhängare, och vid samma tillfälle höll Stang sitt vältaliga före rag för denna samma sak, som han 1872 förnekade. Förf. axställer i förbigående några tänkvärda betraktelser öfver de talrika omkastningarne i åsigter hos de mest framstående politiska männen och om den skadliga inverkan en sådan oberäknelighet kan medföra, nemligen allmänhetens missledning och deraf följande misstro. Men, tillägger han, denne forvirring må da intreffe indtil vi have fåt fuld naturhistorisk erfaring for, at de norske sind skifte efter vejret ligesom de norske harers skind. Med ett negativt program kunde högerns ledare ej bibehålla sin makt, och man såg len mer och mer aftaga, intill dess den förbyttes i vanmakt. Detta ej i följd af förslappade själseller kroppskrafter; ty han vick bort i sin fulla manliga styrka, men hans tidsålder hade dött före honom; han hade slutit sig till ett system som måste begrafvas med honom. Efter håns bortgång borde anhängarne af hans parti ha kunnat inse sin oförmåga att spänna sina svagare axlar mot de klippblock, som varit för tunga ifven för hans krafter. Men just den insigten brast dem. Att regeringspartiets ensidighet och förblindelse ej heller sedan dess minskats, derpå erbjuda 1873 års storthingsval afgörande bevis. I de föreliggande häftena belyses utförligt en valstrid, som ställer den hå båda sidorna lika stora ofördragsamheten i klar dager. Om arten af de medel, som af oppositionen brukades för att hindra va let af professor Daä, den mest utpräglade motkandidat till Sverdrup, som skulle kunna åstadkommas i hela Norge från Nordkap till Lindesnes, liksom om den så öppen: bjertigt uttalade grundsatsen, att utestänga den eminenta förmågan för att skydda par tichefens ställning, är den opartiskes om löme icke vanskligt. Men detta drag ur partikampen ställes först i sin rätta dager senom den upplysnivgen, att ieke heller regeringspartiet, motståndarne mot dem som atfärdat nyss citerade krigsmavifest, understödde den af oppositionen så fruktade kandidaten, ty Han var icke heller en afgjord partiman på den sidan. Hela detta förlopp är mycket lärorikt. Två oförsonliga ytterligheter, två på lif och död fiendtliga mak ter förena sig ibland, men blott emot dem som ej vilja svärja någondera partifanan trohet. Erfarenheten skall visa, hvem af båda persongrupperna derpå förlorar, och antagligen att saken, det är de allmänna angelägenheters vård, i alla händelser ej kommer att vinna. Vi tro oss ha någorlunda angifvit hufvuddragen i dessa högst läsvärda uppsat ser, men intet sammandrag gör enskildheterna öfverflödiga, eller meddelar det rätta intrycket af det helas liflighet och spirituella kraft. Svenska bokhandelsnyheter. Af tiöskriften Land och Folk har utkommit tredje häftet, innehållande följande uppsatser: Från en resai Norge, II. at P A. Gödecke; Från Kina, I. Religion, tempel och bonzeri Kina, II. Ett kinesiskt gästadbud; Från Werm lands Finnskogar, af G. Djurklou ; Vulkaner och jordbäfningar, af Th. N—m. Häftet innehåller dessutom 8 planscher, hvaribland märkes ett vackert norskt landskap efter en tafla af konung Carl XV. På Militärlitteratur föreningens förlag ha stkommit följande nya arbeten under numsep 15—20: . RR Stuwier öfver den nyare infanteritaktikon tr SK OMhast 0 TV Vtuavolttning af