LAIRDEN AF NORLAW I. F Mrs Oliphant. Ja, Hunley var stolt då han tänkte härpå; stolt öfver att känna styrkan i sin arm, spänstigrheten 1sina steg, med ett ord: kratten att gå den bana han föresatt sig. Då han hade lemnat rummet, ropade fru Martha Cogmo till sig. Hon hade ånyo intagit sin plats vid gafvelfönstret der de kunde se Huntley gå ut, och försvinna bortom de den gamla, grå ruinen. Ser du honom, Cosmo, sade modren med tårar både af kärlek och af moderlig stolthet; jag emotstod i det längsta, men jag kunde ej såra hans känsla. Ser du din bror? Der går han, ung, djert ech ämnad att herrska; han är inte lik dig, ban har det i sin :själ som drifver honom att söka makt, rikedomar, ära, och att finna nöje af dem, Hans ihjerta är så modigt att hvad som vinns ger mom strid, gör honom större förnöjelse, än hvad han ernår utan möda. Och likväl — hör du mig, barn? — likväl afstår han från allt, allt — för sitt namn och sitt hem; — oc eh för dig och för mig! Fru Marthas kinder fingo färg; välsigna vde ord bröto fram från hennes läppar, då hon tänkte på sin ädle, modige son, Her nes röst ljöd nästan som en säng, då hon tal vie dessa ord; detfanns i denna stund något sv blimt hos den skotska qvinanan, som erinrade om gamla testamentets inspirerade qvinnor, w Miriam, en Debonah. Hon fat. tade Cosmi kraftigt vid axeln och pekade 6) Sa A. B. mt fI8—225, 227-281, 288287, Ana HAT