Norsk litteratur. Tids-Tavler, udgivne af Ludvig Kr. Daa. II: 5—6. Kristiania 1873. Nästan omedelbart efter hvarandra kommo tvenne häften af professor Daas tidskrift og8 tillhanda; denna raska följd synes vitna om, att tidskriften, som nu tillryggalägger sin andra årglng, blifvit omtattad med det deltagande, den förtjenar. I en uppsats om den nyare hygienen framhåller prof. Lochman, att bland de framsteg af den största sociala betydelse, som under senare tider egt rum, men som ej blifvit rätt kända och uppskattade, emedan de stora politiska hvälfningarna i öfvervägande grad lagt beslag på den allmänna uppmärksamheten, reformerna i den offentliga sundhetsvården intaga ett märkligt rum. Han pävisar, hvilken betydande andel nordiske vetenskapsmän ega i de undersökningar och iakttagelser, hvarpå den förändrade uppfattningen af de epidemiska sjukdomarnes spridningssätt hvilar — undersökningar och iakttagelser, som knuilslagit den från tyska naturfilosofien härledda teorien om den epidemiska sjukdoms-konstitutionen, under hvilket obestämbara mystiska begrepp sammantattades vissa allmänna atmosferiska, telluriska eller kosmiska förhållanden. Den nya uppfattningens tillämpning i lagstiftningen om sundhetsvården gjorde sig också tidigt gällande i de nordiska rikena. Medan de nordiska fackmännen redan 1858 samlades till en hygienisk kongress i Kjöbenbavn, utom det att de skandinaviska naturforskarmötena länge haft särskilda hygieniska sektioner, har man först 1867 å naturforskaremötet i Frankfurt bildat en bygienisk sektion, och först nu påtänkes en allmän hygienisk kongress för Tyskland. Såsom ett annat tecken på denna angelä genhets ståndpunkt nämner förf. isolationshuset på Hovedön, såvidt han vet, den första permanenta befästning som någon europeisk hufvudstad uppfört mot fiender af detta slag. Intet land, säger förf., hade så tidigt som Norge (lagen af den 16 Maj 1866) sundhetskommissioner, som vid farsoters utbrott eller annalkande voro utrustade med nästan diktatorisk makt. Vi vilja ej egentligen motsäga förf., men erinra likväl om en äldre svensk lag, k. f. af den 30 Dec mber 1857, som lägger sundhetsvården på Janu at i socknenämndernas, inom städerna i sundhetsnämnders hand och synes vilja utrusta denf med en betydlig myndighet. Men vi skola, am sagåt, ej allt för bestämdt bestrida förfa.ctarens sats, ty Vi påminnas på samma gäng om den juridiskt svätvande och osäkra ställning. hvari sundhetsnämnderna kommit efter de pya kommunalförfattningarnas införande och hvilken nu länge nog varit känd, för att påkalla rättelse. Och vi skola så mycket mindre söka göra anspråk på någon prioritet, som raskheten icke mer i detta, än i andra fall, är något särdeles utmärkande kännetecken för den svenska förvaltningen. Sedan den 17 Juni 1859, d. v. 8. sedan fulla fjorton är tillbaka, hvilar det förslag rörande gundhetsförhällandenas ordnande i riket, som i följd af en riksdagens framställning utarbetats af en komitd. — Förf. meddelar till slut de vigtigaste bestämmelserna i den nederländska sundhetslagen af den 4 December 1872. Förf. anmärker, att denne lov er uikom men i et land, der både med hensyn til kultur-standpunkt og medicinsk intelligens står meget höjt, i et land hvis beliggenhed, Mette befolkning og livlige kommunikationer må legge större hindringer i vijen for gennemförelsen af disse forboldsregler end hos os, og desuagtet ere bestemmelserne strengere end her. För att något längre få uppehålla oss vid utgifvarens här meddelade bidrag till Norges nyaste historia, nämna vi af de tvenne häftenas öfriga innehåll endast i förbigtende följande: en vacker, ja i sanning rö: rande minnesruna öfver den polske genera: Jen Alexander Waligorski, som i Norge till bragt ett betydligt antal år och der förwärfvat mycken aktning och tillgifvenhet; öfversättningar från ryska skalder af rektor Blom; samt anmälningar af litteratur (hvaribland Dibens. bok om Lapparne). Vi begagna tillfället att fästa väre bokförlägga res uppmärksamhet derpå, att prof. Daas vidskrift äfven följer med den svenska litte raturen och anmäler ingående vyheter. : Utgifvaren har, som nämdes, börjat med dela en följd af bidrag till Norges: nyaste historia. Årets swvortingsval äro den utsängspunkt för detsa märkliga betraktelser, från hvilken ban vänder tillbaka till en öf: versigt af de senaste årtiondenas politiska innehåll, hvilket framställes i en räcka af karakteristiker öfver de mest framstkende -personligbeterna. Hittills bar han sålunda tecknat: Stortingsvalen 1873; Adolf B. Statbel; Mellempartiet; Anton Martin Schweigaard; Dagbladet och Johan Sverdrup. Såsom helhet betraktadt, har folket blott ett. medel avt gifva sin vilja tillkänna, nemligen representantvalen. Dessa ba nu mera vunnit en ökad betydelse i Norge, sedan detta JAtt den säregna politiska bestämmel:sen, att de valde för hela tre år ega sin stormelt obegränsade maktfullkomlighet, utan att det fins något lagligt medel att pröfva, om valmännen i följd at händelsernas lärdom kande önska någon förändring. Utom denna sin vigtiga bestämmelse ha represen-tantvalen i de flesta andra land en annan Toetydelsefull uppgift. Vid dessa tillfällen wpplysas nemligen massorna om de vigtigage samhällsärenden, som stå på dagordningen. Detta är en frukt af de engelska och am erikanska valförhandlingarna, hvilka icke, sksom stundom i karrikatyrartade eller dik tade berättelser påstås, uteslutande ellerföreträlesvis äro aflopp för partiförbittringens lögner och smädelser, ntan ock bidraga till utrednivg af de största ellmännaangelägenheter, så att äfven samfandets mest likgilstiga medlemmar få tillfälle att derom -nägonting lära. Men en annan särengenbet i den norska författningen, nemligen det medelbara valsystemet, omintetgör väsentligen Åenna frukt af valen: endast förbandlingar m lan elektorerne ha någon laglig betydel , men då dessas antal är så ringa, stun: dom blott tre. har bland dem ej kunnat ut veckla 8ig Dågon offentlig öfverläggning; de föredraj 8 aftal i enrum, helst natten före valet, uta V offentlighetens kontroll. Denna brist afhje.!b 23 ej genora det medel, man nu börjat tillgr iP. eller folkmöten, hvilka iett land, der lag. I just afser att hindra folkets direkta deltaga DO måste få en annan ka rakter, än der olkut omedelbart väljer sina fullmäktiga. D2? no ska folkmötona 1873 voro också blott vartim öten, ej församlingar af alla röstberiuti,yade. Partiernas arghet och snackets öfver löd ha äkerligen varit lika stora, som vid de så mycket tadlade amerikanska valen; men inne. ållet . var vida enklare än nnnorstädes, kär pas sar ingen jemförelse med något anDat nu lefvande folk; en motsvarighet Änver man deremot genom att gå ett par årtusenden tillbaka och läsa skildringen i Apostlagerning 8 19 kap., buru hel. Efe Wo mod oe LK mn