Den senaste svenska nordpolsexpeditionen. Grosshandlaren O. Dickson har välvilligt gifvit Göteborgs Handels Tidniog del af följande bref från professor Nordenskiöld, deri denne utförligt skildrar den förut omnämnda stora isfärden den 24 April—15 Juni sistlidne vår. Professor N:s bref lyder sålunda: Hr grosshandlare! Genom de svåra isförhållanden, som rådde hösten 1873 och som hindrade oss att såsom afsedt var nedslå våra bopålar på Sjuöarne, genom förlusten af samtliga renar, wå en enda när, och åtskilliga andra för expeditionen missgysnande förhållanden, var det naturligt att försöket att nå en hög mordlig breddgrad icke kunde företagas med den utsigt till framgång, som man var berättigad att vid expeditionens afgång från Norge antaga. Jag hoppades dock forifarande, det äfven denna del af expeditionens reseplan ej skulle helt och hållet förfelas. Den olyckliga instängningen i Mosselbay hade nemligen ställt till expeditionens förfogande ett vida större antal män än viursprungligen kunde påräkna, hvilka behörigen använda borde kunna lemna ett ganska kraftigt understöd åt den egentliga polarfärden. Äfven här gjorde dock det mindre tillfredsställande hälsotillståndet bland en del af manskapet ett opåräknadt streck i wåra beräkningar. Min afsigt var att om möjligt låta hufvuopartiet åtföljas af 2:ne mindre partier, af hvilka det ena, skulle medföra proviant till Sjudarne för att derifrån återvända, det andra åter först återvända ett stycke norr om nämnda ögrupp. Med tillhjelp af 3:ne lappar (den fjerde hade just vid expeditio mens atgång svårt insjuknat, sksom det sedermera visade sig, i skörbjugg), 2:ne för expeditionen i Tromsö förhyrda norxmän och en volontär (styrmannen Christenson) från Onkel Adam, kunde hufvudpartiet och det returning party, som skulle framtränga dängst norrut, utrustas från Polhem, — Det tredje partiet hade chefen på briggen Gla: dan, löjtnant v. Krusenstjerna, lofvat organ sera med manskap från det under hans peräl ställda fartyg. A fgångstiden var utsatt till den 23 April, men måste uppskjutas till följande dag till följd at ett mindre missöde med en af slädarne. Vi bröto derföre först upp den 24 April med 3:16 slädar, försedda med hvar sin båt, Vägen togs öfver de ungefär 1000 fot höga bergshöjder, som skilja Mosselbay från mynningen af Treurenberg bay. Nä stan alla man, som voro friska, hjelptes till en början åt att forsla slädarne upp för de höga, men långsamt stupande backar, hvarmed denna bergkedja slutar mot utgångspunkten för vår färd. Oaktadt backarne och slädarnes tunga belastning gick det derföre temligen raskt framåt. Vid höjd: punkten lemnade 088 följeslagarne, och vi fortsatte ensamme färden utför bergsryggen, som äfven här temligen långsamt sänker sig muvt Verlegenhook. Under färden utför inträffade dock den olycksbändelsen, att den släde, som var be: stämd för hufvudpartiet, krossades, och då vi längre fram mötte löjtnant von Krusenstjerna, som tagit en annan väg öfver bergs