röst, men derjemte vårdadt föredråg och icklig deklamation, hvilken här är så ket nödvändigare, då samma ord i det dliga upprepas. Schumanns romans: Ich le nicht! är till sin stämning visserliFen allt annat än manlig, men tager sig emellertid ojemförligt bäst ut för mansröst och sjöngs af fröken Falkman allt för sentimentalt.. Den norska folkvisan utfördes med större framgång, men störde på ett kännbart sätt det homogena hos programmet, Sångerskan vann erkänsamt bifall. Kapellet gaf ouverturerna till Alceste och Euryanthe, likasom det oftast mycket fordrande ackompanjemanget, med den konstnärliga mognad och jemnhet, som städse utmärka detsammas prestationer. Särskilt må anmärkas att Glucks odödliga tondikt sällan om någonsin framträdt så fin i hvarje nyans och så storartad i sin helhet.