LAIRDEN AF NORLAW ). FP Mrs Oliphant. Mr Huntlev af Melmar var lång och mager; hans nufvud var högt, men ovan ligt smalt, det röda håret numera grå sprängdt, pannan var ovanligt hög, mer tråvg. Han kade något jovialiskt i sit Vväseude och emgafs af en egen, liten at Miysfer — ej sällsynt för 20 år seden hö: äldre, skotska herrar — af toddy och snus Då Joanna kom inrusande, säg han sig leende om; han tillät nemligen denna flicka fara fram huru vildt hon bshagade och tyck tös till och med ha nöje deraf. Mr Hunt ley var ingalunda en sträng, eller ens nOggrann far, tvertom; men all hans efterlå tenhet, alla lustiga upptåg, klappningar och Dypningar i kinden, dem han utde lade åt alla barn, sina cgna deribland hade icke mäktat förvärfva honom hvar ken kärlek eller aktning af dem. För nbllandet var väl temligen godt; Patricia fick otillrättavisad boudera så mycket hor behagade och Josnna öbannad gräla på ho nom då de voro af olika mening, men den tillgifvenhet de egnade honom, var endast vanans makt, ingenting högre. Jag kommer för att tala med dig, Pappan. började Joanna häfligt. Jag har just nyss fått höra hela historien, hvart enda ord och och jag tycker det var en riktigt skam: lig gerning — en stor synd — usch, då! det förvånar mig att du kan våga se någon af oss i ansigtet, efteråt!s ) Se A. B, n:r 218—225, 227—281.