Dagens förnämsta ev6nement i Frankrike utgöres af det tal, som Gambetta nyliger höll i Perigueux, och hvilket till den grad uppskrämt regeriogon, att hon förbjudit en del tidningar, som återgifvit talet, att för säljas på offontliga platser. Paris-tidnia garna, med undantag af Sigcle, hafva också tagit sig tillvara för att meddela talet och Gambettas egen organ Republique Francais har..icke ens gjort ett undantag härifrån. Då exdiktatorns yttrande utgör ett beteck pande motstycke till grefvens af Chambord ge. k. manifest, hvilket vi i lördags meddelade, och dessutom på ett energiskt sätt uttrycker det republikanska partiets uppfattning af den närvarande situationen, meddela vi här nedan ur detsamma några at de mest karakteristiska ställena, hvilka sannolikt äro de som närmast föranledt regeringen till hennes godtyckliga åtgärder mot tidningarna: Modborgare, låten aldrig den tanken uppkomma, att denna rättvisans höga inkarnation bland menniskorna, som mau kallar republiken, det vill säga dygden vorden en häfstång för styrandet af menniskorna (Bravo!) kan bero af en enda menniskas tillvaro, af sjukdomsfall; af organismens krämpor, i stället för att, orubblig och evig, hvila på rätten och på en alltid fri nations aktade vilja. (Långvarigt bifall)... Mina herrar, man erinrade nyss om den olycksfulla tid, då landet, öfvergifvet, förrådt af just dem, gom sedan tjugu år gjort sig till icke dess ledare, utan till dess exploitörer, bland de tallösa olyckorna hvarken fann en regelbunden arm eller finanser eller administration eller diplomati. Allt ramlade på en gång, och då det kejserliga bandet dragit sig tillbaka, måste det nakna, klafbundna, i stoftet trampade Frankrike underkasta sig främlingens förolämpningar och smutskastande, Det reste sig dock genom republiken! (Ja, ja det är sant!) Också mina herrar, skall jag aldrig utan att protestera låta någon säga, att vi svikit i fosterlandskärlek... Om nederlaget kommit, om segern icke kelönat uppoffringarna och ansträngningarna, så var det emedan det fanns män och politiska partier, som, kastande tärning om Frankrikes olyckor, hafva enerverat allt, hindrat allt och hvilka föredrogo kapitulation, nederlag och landets förödmjukande hellre än de uppoffrade sin enskilda lystnad. (Långvarigt bifall.) Mine herrar, jag återkommer till dess sorgliga tilldragelser för att konstatera två punkter, som äro kända i utlandet, som hela verlden har reda på, och som Frankrike nu i sin ordning bör få lära känva, nemligen att värt folk ickeöfverlemnat sg, att det återfunnit sig sjelf, att det blifvit härladt genom sjelfva ytterligheten af sina olyckor, att själarne uppsvingat sig till höjden af delidna motgångarna och att oerhörda ansträngningar gjorts för att motstå invasionen, ansträngningar ned