någon fara i att bifalla katekesförslaget, so skulle bli en vinning för församlingen oc ett medel att komma ifrån den nu rådand förvirringen. Ea högst betecknande, om också för sve ska kyrkans representanter ej ensamt h drande episod; utgjordes af do häftiga oc Hlvördiodiga angrepp, för hvilka ett af d presterliga ombuden blef föremål på grun af sin anmärkning mot skriftoch bekär nelsetroheten af ett uttryck i den nya ks tekeser. Det beröm för bekännelsetrohet som från alla håll kommit förslaget till de! ansåg sig nämligen hr Brodenicke kunn tilldela detsamma och vände sig särskild nöt det i svaret på 76:te frågan förekom mande uttryck, att Kristus uppfylt lage: i vårt ställe, hvilken han ansåg sakna crunc såväl i bibeln, som 1 bekännelseskrifterna Der hette det, att Kristus uppfylt lagen föl oss eller för vår skull, hvaremot det senare uttrycket, såväl som den uppfattning afrätt färdiggörelsen, som dermed sammanhkängde tillbörde en annan tid. I sammanhang der med kritiserades svaret på frågan om rätt färdiggörelsen, att hon skulle bestå deri, att Gud tillräknar menniskan Kristi rättfärdig het, då det är genom tron allena, som rätt färdiggörelsen vinnes. Slutligen ansåg tal. ej heller uttrycket i 82:dra stycket, der Gud kallas vår genom Kristus försonade fader fullt egentligt, då försoningen bshöfves för menniskans, icke för Guds skull, och det hvarken förekommer i skriften eller i kon fessionen; Dotta yttrande framkallade, såsom sagdt, från flere af de presterliga ledamöterne mer eller mindre skarpa protester. Dessa öfver glänstes dock vida af det utfall, hvartill frih, Hierta ansåg sig befogad, då han beklagade att den fromme Skarabiskopens plats skulle intagas af en man med sådana äsigter, som åt den efter en ny katekes längtande församlingen ville räcka stenar i stäl. let för bröd — en beskyllning, som at hr Broden i ett senare yttrande besvarades dermed, att i så fall hade äfvan komiterade gjort sig skyllige till samma fel, som i 123:dja stycket sagt att Kristus offrat sig sjelf för oss. Datta sonare anförande ådagalade fullkomligt befogenheten af talarens anmärkningar och grundlösheten af de mot hocom framkastade förevitelser och gjorde äfven fullkomligt slut på dem. Af de upp: trädande ledamöterna fans dock ingen mer ä hr Treffenberg, som vågade taga den djerfve anmärkarens parti, men han gjorde det, enligt sin vana, på ett varmt sätt, för klarande att om hr Brocus åsigter också af svenska kyrkan, medelst dess representanter vid kyrkomötet, underkändes, vunne de dock en allt större terräng inom den svenska församlingen. Kyrkomötet, som redan varat några dagar ptöfver den ordinarie tiden, tros, enligt hvad vi hört berättas, komma att sluta i morgon eller om onsdag.