BLANDADE ÄMNEN. Konstnärshumor Från Berlin berättar Birg. Zeitung följande: Om en af våra mest omtyckta komiker, hr Helmerding, cirkulerar för närvarande följande lustiga anekdot. Vid dåligt iynne kom artisten sent här om aftonen in på ett kaf och slog sig ned vid ett bord, som icke var upptaget. Knappt hade han tagit sig -plats der, förr än en äldre herre också tog plats der; antagligen var han en landsortsbo, som aldrig nåonsin sett den berömde komikern eller visste vem han var. Den oombedda bordskamraten kastade en blick i en tidning, men lade den snart ifrån sig under en lång gäspning och sökte leda in sin granne i samtal, något hvartill denne icke var villig Frånstötande svarade skådespelaren på allt hvad den andre sade med ett snäft ja eller -mycket rätt. Då detta emellertid icke bjelpte och den envise landsortsbon hotade att från väderleken öfvergå till politiken, föll artisten på en originell utväg att bli den pratsjuke karlen qvitt. -Jag undrar jag. om Falk skall lyckas få någon bugt TÅ ultramöntanerna genom de af honom utfärdade kyrkförordnin-garne.— Falk, Falk-, svarade Helmerding, sbvem är Falk?Den andre teg, ytterst förvånad att mannen ej visste hvem Falk, kultusministern, var. Men efter fem minuters förlopp började den pratsjuke igen: Roon lär ju skola fara till Como-sjön och det precis när Victor Emanuel kommer till Berlin. Det är dock bra märkvärdigt.— Roon, Roon? Hvad är det för en Roon? frågade komikern med det största allvar i verlden. Jag har aldrig hört talas om någon Roon. Denna grofva okunnighet slog den gamle herrn med häpnad och under en fjerdedels timme var han alldeles tyst. Så vågade han ett försök igen. Tror ni att Bismarck reser med till Wien? Kejsaren far ju i November på besök till Franz Joseph? — Bismarck, Bismarck ? fortsatte nu den tillfrågade, hör nu, min herre. tror ni att jag har hela listan på resande inproppad i skalln på mig liksom ni?Nu stod den andre ej ut längre vid bordet, han tog sin hatt och gjorde sig i ordning att gå. Men för att gifva luft åt sin förargelse vände ban sig ännu en gar till den så grymt okunnige och sade: Såå, ni känner inte Bismarck ni, till sluts kanske ni inte vet ens hvem Adam var?s —-Adam? Adam? Vänta lite... Kanske... Kan ni inte säga mig hans fars namn? Den gamle herrn rusade blindt på dörren.