oss i ordning, skaffade oss yxor m.m. och skulle fara med ångbåten uppåt floden 7 eng. mil. Men som det var anuvandag pingst, som ej helighålles här. så ville vi ej owbyta religion för en famn veds skull och vi började derför ej arbeta förr än dagen derpå. På lördagen hemtade ånzbåten oss tillbaka tilt Moisik. der vi fiogo vår aflönivg utbetalad i ett slags papperspouningar hvilka endast gå och gälla melian arbetaren och haudlanden på stallet. Moisik ligger afsides och ingen ångbåtsförbindelse fions annat än med MolSons egua fartyg. svm då och då gå dit med den nödvändigaste provianten för arbetarue, som fi betala den temligen dyrt. Moisiks jernverk ligga vid samma flod som Quebec, i en sandöken, som bebos af 40 franska familjer med katolsk religion. Hvarken prest, skollärare, läkare eller barnmorska funnos på platsen, så att det såg mörkt ut för folk. som kom från ett civiliseradt land. Matvarorna voro dyra och dåliga, klädespersedJarna likaså och det var omöjligt att kunna lefva om vintern i 30 graders köld i de usla husen. Söndagen den 8 Juni blefve vi alla ense om att upphöra med arbetet och se till att vi skulle kunna komma derifrån så fort som möjligt. Oaktadt striken var besiuten, gingo vi alla dag efter dag och höllo Generaltörsamling och Storthing om hur vi skulle komma i väg. då några fartyg ej funnos på platsen. Tre sf oss gingo då 18 engelska wil till en lastageplats och förhyrde en Jiten skonvert. i hvilken vi stufvade in oss med hvad vi hade, och anträdde derpå den 520 eng. mil långa resan till Quebec. Vi hade svårt vä der med köld. regn och åska under resan och sleto wycket ondt. Efter 5 dygns segling uppnådde vi dock Quebec, men der blefvo vi, på Molsous begärsn, strax bäktade. emedan vi lemPat arbetet utan att ba betalat frakten hit. Vi sitta nu, tillsammans 17 man, i bysättniugsarrest. Molsou stamde oss, men tappade i underrätten, hvarefter han klagade hos högre rätt, der saken blir afgjord forst den 1 September. Breiskrifvaren berättar, att de häktade åtnjuta gtor frihet och på det hela ba det mycket bra i arresten, men svårt är det för de arresterades hustrur och barn, som måste bo i emigrantbuset och lefva af medmenniskors godhet, ty för barnens skull kunna de ej gå ut på arbete och dessntom förstå de ej språket. De af karlarne, som icke blefvo häktade, drogo längre in i Toronto, der de slita mycket ondt, i synnerhet ianledni af den mängd insekter som uppfylla luften oc plåga menniskorna med sina styng. Brefskrifvaren varnar slutligen alla för att begifva sig till Canada. pr RR a dnr rf TÅ fare Ra