LAIRDEN AF NORLAW ). Mrs Oliphant, Men Cosmo, hvilken icke hade några planer och som blott var sexton år, kände sig alls icke nöjd med detta enbälliga beslut. Han gaf slutligen efter, blott emedan modren ännu hade tårar i sina ögon och emedan de allesammans voro envisare än han, men satte sig litet ht sidan, icke vid dåligt lynne, men så nära derintill som det för honom var möjligt, och på hans kind brann en rodnad, framkallad af misstanken att de ansågo honom för ett barn. Snart började emellertid ett samtal om andra ämnen, för Cosmo af så mycket intresse, att allt missnöje i ögonblicket försvann. Man började tala om Melmar, husets bittra flende och efter ett uttrycksfullt, vexladt ögenkast mellan de båda, äldre bröderna, vände sig Huntley till modren och bad henne i allas deras namn om den berättelse som fadern på dödsbädden gifvit henne i uppdrag att meddela dem — berättelsen om det testamente som fanns i det blå rummet och om den Mary som för lairden af Norlaw för alltid var Mary af Melmar. Vid dessa ord torkade tårarna hastigt i fru Marthas ögon; hen rodnade häftigt och det var svårt förhennes förolämpade och motvilliga sinne att fogligt och opartiskt framställa saken, att det troligen skulle vara bättre för hennes anseende hos andra menniskor, om vi meddelade läsaren berättelsen andra ordalag än hennes egna. ) Se A. B. nr 218—225, 227 och 228.