JE TYLAIBR INGUStPNAKAFe, som sänder utiveri den denna nya chokolad, lofvar att afdraga på vinsten af hvarje kilogram försåld chokolad 5 centimer till lindrande af påfvens nödställda belägenhet d. v. s. en liard deniers) på hvarje a om ett halft skålpund. För attlockafromma själar låter han dem veta, att om i Frankrike såldes endast40,000 kilogranmer af denna chokolad om dagen, så skulle påfven derigenom erhålla 2000 francs v dag. Uträkningen är alldeles riktig, det är bara fråga om att sälja de der 40,000 kilogrammerna hvarenda dag. För att komma till denna siffra skall hela den katolska verlden förbinda sig att förkasta alla andra chokoladsorter såsom ovärdiga och exkommnnicerade och att vid inköp af chokolad noga se efter, att den har den Hel. Petri fabriksmärke. De trognes förening kan framkalla denna underbara effekt. Må man ej köpa hos andra handlande än dem, som antagit vårt program, och framgången är viss. Men, säger ni, det der är bara ett fräckt tilltag af någon specerihändlare och inom presterskapet finnes ingen som ej skall skynda sig att återföra dessa påfliga månvglare till deras rätta lats. Detta är ett misstag! Den ortodoxa chosoladhandlarens manifest är offentliggiordt i tidningen La Semaine religieuse i Amiens och Tekommenderadt hos alla trognae i norra Frankrike af abbe Corblet. Han säger icke om aflat gifves åt dem som konsumera betydligare qvantiteter af varan, mar tvekar kanske något dervid, ty det kunde a sina ledsamheter med sig: den Me Padgå skärselden, skulle få förstoppning .— Följderna af kriget. Från Berlin skrifves till G. Så T.: Följderna af kriget försvinna efter hand. Med två företeelser, hvilka man har Put sätta i samband med kriget, hafva m digheterna länge fruktlöst sysselsatt sig. Kriget hade visserligen ändats jemförelsevis fort, men det hade likväl samma skadliga inflytande på de lägre folkklassernas sedlighet, som städse visat sig vid långvarigare folkstrider. De oundvikliga stockningarna i näringsidkandet hade gjort ga arbetare och arbeterskor brödlösa; tidens oro väckte äfventyrslusten: mången soldat hade i Frankrike lärt sig att stryka landet omkring och hade, sedan han sluppit ur den militära krigstuktens band, fått smak för ett sysslooch hemlögt lif. Så vandrade under åren 1871 och 1872 många hundra tvetydiga varelser omkring i landet under allehanda förevändningar; än bildade sig flockar, hvilkas medlemmar sjelfva kallade sig zigenare, men alla voro äkta tyskar. Pommern, Posen, Brandenburg hemsöktes länge af dylika band. Den allmänna säkerheten hade naturligtvis ingen vinst deraf; men öfverhufvud taget voro dessa föreningar temligen harmlösa. Mången förbrytelse påbördades dem, och icke sällan hafva de fått lida orättvisa misstankar. Så häktades af ett band, som valt Pommern till område för sina vandringar, efterhand 30—40 medlemmar, emedan man trodde, att en arrendator Böcklersbarn, som plötsligt försvunnit, hade på ER röfvats af bandet. Först nyligen har det kommit i dagen; att barnet varit offer för ett från helt annan sida begånget ohyggligt brott. Myndigheterna hafva nu genom kraftiga bemödanden lyckats skingra banden och återföra deras medlemmar till deras fordna ordentliga verksamhet. Den andra af dessa båda företeelser är det kinkigare att komma till rätta med. Ovanliga och obegripliga händelser bruka -på de menniskors sinnen, hvilka icke förstå att-göra klart för sig sammanhanget mellan orsak och verkan, hafva samma inverkan som ingri andet af en öfvernaturlig makt. Vidskepelsen främjas. Gamla spådomar, tecken och dylikt skjuta under svåra krigstider JR som svampar om natten och finna många troende. Detta visade sig ock i vårt sista krig. En gång uppväckt, låter sig detta naturdrag i menniskohjertat ej genast åter stillas. Då finnas uppfinningsrika hufvuden, hvilka göra sig detta till godo. Aldrig har spåkonsten Varit så i gång som nu efter kriget. Äfven i vår ganska upplysta stad Berlin göra spåqvinnorna lysande affärer. I hvarje tidning läser man annonser sådana som: Underbart skicklig spåqvinna, ...gatan n:r .... — En dam, spåkun nig (berömd), ...gatan nr .... — Underbart! Den bästa bland spåqvinnor, ...gatan 5 Yrket drifves uteslutande af qvinnor, aldrig af män. Understundom lägger en sådan.qvinna an på de högre samhällsklasserna, bosätter sig praktfullt och mottager sina kunder på finaste sätt. Andra Berlindamer gå till landsorten och förkunna sin förmåga med stora ord. Kringipandet af denna sysselsättning har redan för den väckt statsombudsmannens uppmärksamhet. Man försökte med att ställa dessa da mer under åtal för bedrägeri; men de frikändes. Men nn har högsta domstolen gillat en formel, under hvilken de få åtalas. Den förklarar uttryckligen, att spådom, såsom mutbredande vidskepelse, är ett groft ofog och som sådant rättsligt straffbar. Domstolarna skola nu slå spåqvinnorna hårdt på fingrarna, och de skamlösa offentliga tillkännagifvandena skola i följd deraf försvinna, om ock icke vederbörande damer sjelfva, hvilket, man ännu tyvärr måste mycket tvifla på. — En kinesisk domstolssession torde för mången erbjuda så intressanta sidor, emedan de äro obekanta, att vi, skrifver en tysk tidning, ej vilja undanhålla våra läsare en skildring deraf. Ew sådan session egde rum i början af Augusti månad i en liten stad i Förenta Staterna, hvilken hyser inom sina murar en koloni af kineser, och beskrifves af en der utkommande tidning på följande sätt: vf å Domstolssessionen egde rum ien särskildt uppförd hydda af trä. Kineserne, till antalet tio, sutto med korslagda ben och lagg armar i en halfkrets på marken. I midten af halfkretsen stod den anklagade och vid hans sida var ett bäcken med glödande kol stäldt. På ett tecken af ordföranden reste sig de på marken sittande och gjorde bön, och då den var slut, kastade hvar och en af dem under åtskilliga ceremonier en färgad pappersstrimla i kolbäckenet. Nu började det egentliga muntliga förhöret. Dettycktes som om den auklagade öppöt erkände sitt brott, ty det dröjde ej länge förr än domarne, som under förhöret suttit marken, reste sig upp och ställde sig i en krets kring kolbäckenet. Enhvar af dem tog-fram en egendomligt formad pappersremsa, hvarpå ordföranden uppropade domarne vid namn och tycktes ställa en fråga till hvar öch en. Svaret på frågan var ett och samma för alla: de sleto sönder pappersremsorna och kastade dem i bäckenet. Detta betyder skyldig, lå deremot vid ett icke-skyldig pappersremsorna skadade öfverlemnas till ordföranden. Sedan nu alla uttalat sitt skyldig, togo de åter sin an på marken, undantagandes ordföranden, på vars befallning den anklagade tog af sig sina skodon och tvangs att lägga si; framstupa med benen sträckta upp i vädret. Under tiden hade tt omkring 2 fot långt jern, med underliga utirmingar, blifvit stucket ned ide brinnande koen. Ordföranden började återigen namnupprovet, då hvar och en af bisittarne reste sig upp och, mumlande en bön, strök med den glödheta ernet öfver den dömdes begge fotsulor. Under let detta försiggick, strödde ordföranden ettraronatiskt doftande pulver öfver kolen, sannolikt på let att lukten af brändt kött skulle derigenom föragas. Sedan alla nio bisittarne hade brännt den lömdes fotsulor, göt man olja i de ohyggliga åren, hvarpå han af två rättsbetjenter bars till na hörnet af hyddan och lades på en der beintlig bädd. Efter en ny bön med ty åtföljande jappersförbränning blef sessionen afslutad. Ra ten brott hade bestått deri, att han tulit. från en annan kines en mäktigare, mera 6 ade och nådigare gud än den han sjelf gde eller -var i ständ att köpa sig. Detta nses som ett mycket svårt brott. Vanligen dröer det 5—6 månader innan en på detta sätt ränd kommer på igen. OÖM I DR) KM 0 mn LA ee