EN PROVINSROS?. . Novel af Ouida Den lille mannen gick omkring och beskådade ånyo de påvörjade taflorna; för sig sjelf mumlande en mängd scientifika och tekniska termer — idel loford öfver hvad han såg. Harn vördnadsvärd är icke den ålderdom, tänkte jag, som lefver för att realisera de ungas hopp och befria fängslade konstnärer ur obemärkthetens tunga fjettrar! Vi skulle lemna. vår dunkla vrå och lefva 1 friska, ljusa tum; Ren6 skulle blifva stor och beryktad, skulle få äta vid furstars bord, åka uti lysande ekipager och Lilly skulle få sin egen trädgård med löfverk, blommor, vattenkonster och drifhus och jag skulle fritt få andas en luft, lika klar och ren, som den i mitt kära Provence. Jag ger er fyra tusen francs för hvardera af dessa små täåflor, upprepade han. Det är blott en lapprisumma emot hvad ni på ett halfår kan förtjena, om... om... ni blott vill lyda mina råd? Ert namn skall uti mina gallerier och under mina auspicier blifva kändt af Parisverlden; jag förmodar ni något hört. talas om, hvad jag iden-vägen kan uträtta. . Nåväl! jag vill göra allt för er, ty ni har ei öfverlägsen talang, men utan någon beskyddare skall. ni alltid förblifva lika obemärkt, edra taflor lika värdelösa, det inser ni nog sjelf. Ingen gjorde det i högre grad. Lilly såg med sina milda, strälande och af tacksam. hetens tårar fyllda ögon på den gamle. I en bättre verld än denna skall ni blifva belönad, monsieur;: sade hon blygt. 4)-858 4. B. M 210—218.