högt och en bettlande deryisch beghri dött af sir John en öfverdritvet hög sutima. Dipl uten erbjöd onom ett lämpligt belopp, me dervischen Var ej den som lät pruta med si utan gjorXie sig i ordning, då sir John ej kun förmås att öka på, att ssitta på honoms Ha slog sig ned i sir Johns trädgård, tätt utanfö försstren till hans arbetsrum och allt jomt daj Som natt utstötte dervischen ett gräsligt tju eller också blåste han i en sprucken trumpet liksom om yttersta domen var kommen. Si John, som ej längre ville bli störd i sin ro, be slöt nu att sätta p för dervischens tilltag oc) kasta ut honom ur trädgården, men den persi ske polismästaren varnade honom ev fö att göra så, det vore nemligen förenadt me stor fara, försäkrade han, att bära hand på e dervisch. Befria er från honom på något an nat sätt, men rör honom icke-, sade polismästa ren. Godt-, sade sir John och skickade efte; en murare. Bygg åt mig en mur kring denns tjutande tiggare, sade sir John till muraren. och lägg s tak på. Dervischen såg lugnt på hela til ställningen, hur muren långsamt höjde sig öfver honom och han skrek och tutade allt värre, men då han märkte att det verkligen var meningen att inmura honom lefvande, sprang han öfver den lägsta delen af muren och skyndade SIg sin väg liksom en galning. Sir John MNeill Var sannolikt den första europt, som någonsin fått bugt på en dervisch. — Också ett anspråk på brandskadeersättning. Från brandstodsbolagetsagent i en af städerna i det inre af Finland ankom häromdagen till diTektionen ett bref, hvari omnämnes, att en af bojagets delegare i den i fråga varande staden till honom inlemnat en bifogad skrifvelse, innehållande uppgift på en, nämnde delegare den 28 sistlidne Augusti drabbad, brandskada, för hvilken han fordrade ersättning af bolaget, i hvilket försäkrat bland annatlinne-, sängoch gångkläder för 1000 mark. Den ofvannämnde bifogade skrifvelsen från den brandskadade är så originel, att vi, säger Åbo Underrättelser, som varit i tillfälle att se detta roliga aktstycke, till våra läsares nöje ordagrant derar afskrifva skildringen af olyckan samt motiverna till ersättningsanspråket: — — Under färd å gata hade någon gnistra tagit vägen uti fickan till en då påhafd ljusbrun ny rock med yllefoder och svart sidensammets sr och antändt en uti fickan befintlig bomullsnäsduk med den påföljd att rockskörtet på venstra sidan innan olyckan märktes till en stor del nedbrunnit och hela rocken derigenom gjorts obrukbar, om hvars iståndsättande icke kan blifva råga då sådant tyg icke finnes i staden, hvarföre fordras ersättning för rockens pris sextio mark. . Väl kunde här anmärkas att nämnde rock för illfälleticke varit å uppgifvet ställe beläget, hvarå örsäkring anmälts, men att underskrifven likväl inser de kläder man bär på sig under färder likydige och i samma kategori med annan hemmaarande egendom, hvarutom brandstodsreglemenet ej heller föreskrifver att anmälan bör göras varje gång, om kläder, då man är i rörelse. Dock hafva dessa motiver icke öfvertygat boagets direktion om har saken af hr delegaens anspråk på brandskadeersättning för det nedbrunna (!) rockskörtet, så mycket mindre om agenten upplyser om, att rockens egare vid let tillfälle då olyekan skedde var försedd med Nn brinnande papyress, från hvilken efter all annolikhet den olycksdigra gnistan hade sitt urIrsprung. 25 — rÖ—S—V